Och de sager att det inte finns nagon korruption i Sverige...
Fredrik Reinfeldt åkte i hemlighet tre månader före valet 2006 till den mytomspunna Bilderberg-gruppen på inbjudan av Investors ordförande Jacob Wallenberg. Resan skedde med Investors privatjet – till en kostnad av 1,1 miljon kronor.
Utan att ga in pa alltfor mycket detaljer, lat mig aterge foljande lilla episod. En fristaende tankesmedja har i USA hade jobbat upp ett bra samarbete med senator S i delstatens kongress. Senator S var intresserad av en speciell skattepolitisk fraga och tankesmedjans forskningschef bedrev forskning om just samma skattepolitiska fraga. Tankesmedjan ville ordna ett lokalt seminarium om skattepolitik och smedjans president samtalade med senator S om att denne skulle ge ett litet foredrag pa seminariet. For att ge senator S lite mer fackkunskap infor seminariet betalade tankesmedjan, pa sin presidents order, flygbiljett, hotell och konferensavgift for senator S sa denne kunde flyga till Washington, DC och delta i en storre skattepolitisk konferens.
Ett par veckor efter senatorns tripp till Washington kommer tankesmedjans advokat inrusande pa kontoret och skriker i hogan sky. Han ar djupt upprord over hur tankesmedjan brutit mot delstatens korruptionslagar och berattar om hur en organisation i Washington, DC givit en ledamot av U.S. Congress liknande stod. Den organisationen var nu under FBI-utredning for att ha brutit mot federala korruptionslagar pa ungefar samma satt.
Det hela lostes genom att senator S skickade en check for hela beloppet. Nar sa saken som forvantat kom till delstatspolisens kannedom lyckades advokaten fa saken begravd genom att visa upp checken. Men, som han sa, det var enbart tack vare att S. flog andra klass, inte forsta klass, och bodde pa ett ganska krummigt hotell i Chevy Chase, och inte pa nagon av lyxsviterna pa Arlington-sidan. Da hade inte ens full aterbetalning hjalpt.
Sa strikta korruptionslagar har vi i det har landet.
När Fredrik Reinfeldt tog in Carl Bildt som utrikesminister i sin nya regering slog det ned som en bomb. Men nu kan SvD Näringsliv avslöja att han redan tre månader före valet reste tillsammans med Bildt till den så kallade Bilderberg-gruppens årliga möte som hölls i Ottawa, Kanada, i början av juni 2006.
Han var alltsa riksdagsledamot vid det tillfallet. Det motsvarar i praktiken senator i en delstatskongress.
Reinfeldts deltagande basunerades inte ut av moderaterna, och var inte omskrivet i svensk press vid tidpunkten. Bilderberg-gruppen brukar beskrivas som en av världens mäktigaste sällskap som sedan starten 1954 samlar företagsledare, politiker och andra makthavare. Mötena omgärdas av stort hemlighetsmakeri. Investors ordförande Jacob Wallenberg sitter med i gruppens styrkommitté som representant för Sverige och får därmed nominera två svenska gäster. 2006 föll valet på Fredrik Reinfeldt, då oppositionsledare, samt Electrolux vd Hans Stråberg. Dessutom var Carl Bildt speciellt inbjuden. Dessa fyra flög fram och tillbaka till mötet med ett av Investor delägt privatjet.
Har flyger alltsa en riksdagsledamot over hela Atlanten, fram och tillbaks, i ett flygplan agt av ett privat foretag. Det ar inte andra klass pa SAS eller Air Canada vi pratar om.
–Det var sedan tidigare bestämt att Jacob Wallenberg skulle använda flygplanet för resan. Han frågade om de andra ville följa med, och det ville de. De liftade kan man säga, säger Investors informationschef Oscar Stege Unger. Investor, som yrkat skatteavdrag för resan, har till Skatteverket uppgett att kostnaden tur och retur var 1 138 000 kronor. Enligt Investor betalade Fredrik Reinfeldt 8000 kronor för sin del.
Det ar vad en normal andraklassbiljett kostar. Mervardet av att flyga fullutrustad privatjet, utan att behova bekymra sig for byten pa Heathrow eller nagon annan dysfunktionell jatteflygplats, samt att slippa oroa sig for en fast flygtidtabell, ar formodligen minst lika hogt.
–Vår kostnad hade blivit lika stor oavsett om de följde med eller inte. Vi hade inget intresse av att bedriva någon sidoverksamhet på detta, säger Oscar Stege Unger. Investor drog av summan från sin kostnad i avdragsyrkandet.
Nej, sjalvfallet har inte Investors VD nagot speciellt intresse i att ge Sveriges kommande statsminister och en av Sveriges framsta utrikespolitiska experter lift till knappt halva priset till en prestigefylld konferens. Sjalvklart inte. Dessutom satt de sakert och spelade fia med knuff hela resan. Absolut.
De 8000 kronorna betalades av Moderaterna. –Det motsvarar vad det hade kostat att flyga reguljärt samma sträcka, vilket är vår policy, säger Moderaternas presschef Sebastian Carlsson. Carl Bildt hälsar via sin press- sekreterare att han inte vill kommentera om han betalade för sin resa. Skatteverket avslog Investors begäran med motivering att bolaget inte kunnat visa att resan var till nytta för verksamheten. Investor har överklagat beslutet.
Sjalvfallet var den till nytta for verksamheten. Investor fick ju pa det har sattet chansen att i lugn och ro etablera en speciell personlig relation mellan sin VD och en av Sveriges maktigaste politiker, tillika vid det tillfallet hogt tippad som naste statsminister. Det ar inte manga som har den mojligheten, sarskilt inte om man samtidigt kan lata politikern i fraga fa aka hogre-an-forsta-klass privatjet till priset av boskapsklass pa SAS.
Eller som en annan VD for en annan investeringsfirma en gang uttryckte saken: "One day I may come to your house and ask you for a favor."
Thursday, November 12, 2009
SM I BILBRANNING GAR VIDARE
Som sagt - vansinnet har verkligen normaliserats i Sverige. Bilbrander ar numera sa vanliga att det kan sta bilar och brinna praktiskt taget varje natt, i stad efter stad, och den enda uppmarksamhet bilmordbrannarna far i media ar nar de kastar brandbomber pa brandbilar eller nar nagon av dem handelsevis blir gripen for daden.
Två unga män och en 13-årig pojke har hörts av Uppsalapolisen angående de många bilbränderna nattetid den senaste tiden i Uppsalastadsdelarna Ekeby, Luthagen, Eriksberg och Flogsta. De två äldsta har delgivits misstanke om förberedelse till grov skadegörelse. Polisen har säkrat en del spår har säkrat en del spår från konkreta fall, men man vill inte närmare gå in på vad det är och hur man har gått tillväga.- V tror i alla fall att vi är på rätt spår, säger Christer Nordström, presstalesman vid Uppsalapolisen.En rad bilar har blivit helt utbrända eller brandskadade, de senaste natten till onsdagen då två bilar sattes i brand i Ekeby.- Det är ett bekymmersamt läge och vi har lagt ned stora resureser på att försöka lösa det här, säger Christer Nordström.När det gäller bilbränderna i övriga delar Uppsala säger Christer Nordström, utan att vilja peka ut ett speciellt område, att polisen tror sig veta vilka personer som är skyldiga men att bevisningen är otillräcklig. De tre som misstänks ha med bränderna att göra släpptes efter förhör. De två brottsmisstänkta är 17 och 21 år gamla.Tidigare under hösten brann många bilar i Gottsunda och Valsätra.
Två unga män och en 13-årig pojke har hörts av Uppsalapolisen angående de många bilbränderna nattetid den senaste tiden i Uppsalastadsdelarna Ekeby, Luthagen, Eriksberg och Flogsta. De två äldsta har delgivits misstanke om förberedelse till grov skadegörelse. Polisen har säkrat en del spår har säkrat en del spår från konkreta fall, men man vill inte närmare gå in på vad det är och hur man har gått tillväga.- V tror i alla fall att vi är på rätt spår, säger Christer Nordström, presstalesman vid Uppsalapolisen.En rad bilar har blivit helt utbrända eller brandskadade, de senaste natten till onsdagen då två bilar sattes i brand i Ekeby.- Det är ett bekymmersamt läge och vi har lagt ned stora resureser på att försöka lösa det här, säger Christer Nordström.När det gäller bilbränderna i övriga delar Uppsala säger Christer Nordström, utan att vilja peka ut ett speciellt område, att polisen tror sig veta vilka personer som är skyldiga men att bevisningen är otillräcklig. De tre som misstänks ha med bränderna att göra släpptes efter förhör. De två brottsmisstänkta är 17 och 21 år gamla.Tidigare under hösten brann många bilar i Gottsunda och Valsätra.
...OCH MEDAN BILAR OCH BRANDBILAR BRINNER I GOTEBORG...
Medan Goteborgs fina ungdom satter eld pa bilar och kastar brandbomber pa raddningstjanstens fordon forsoker den yngre generationen i Sodertalje kontra med att branna ner en skola.
Vid kvart i sex på onsdagskvällen gick larmet om att det brann på Bårstaskolan. Polisen misstänker att någon anlagt branden har rubricerat det hela som försök till grov mordbrand
När räddningstjänsten kom fram hade rådiga vittnen hunnit släcka branden som startat på skolans lastkaj i den äldre delen av byggnaden. På grund av det snabba ingripandet hann elden inte ta sig. Men polisen som misstänker att någon anlagt branden har rubricerat det hela som försök till grov mordbrand. Platsen är nu avspärrad i väntan på en närmare teknisk undersökning.
Sodertaljes ungdom har lange legat i frontlinjen vad galler kreativ forstorelse. De lar knappast lata sillstryparna pa vastkusten ta ledningen sarskilt lange. Vi far sakert anledning att aterkomma till Sodertalje.
Vid kvart i sex på onsdagskvällen gick larmet om att det brann på Bårstaskolan. Polisen misstänker att någon anlagt branden har rubricerat det hela som försök till grov mordbrand
När räddningstjänsten kom fram hade rådiga vittnen hunnit släcka branden som startat på skolans lastkaj i den äldre delen av byggnaden. På grund av det snabba ingripandet hann elden inte ta sig. Men polisen som misstänker att någon anlagt branden har rubricerat det hela som försök till grov mordbrand. Platsen är nu avspärrad i väntan på en närmare teknisk undersökning.
Sodertaljes ungdom har lange legat i frontlinjen vad galler kreativ forstorelse. De lar knappast lata sillstryparna pa vastkusten ta ledningen sarskilt lange. Vi far sakert anledning att aterkomma till Sodertalje.
Wednesday, November 11, 2009
I PENNINGBRISTENS SVERIGE
En chef vid Försäkringskassan i Östergötland har stängts av från sin tjänst för att för att ha gjort otillåtna sökningar i Försäkringskassans interna datasystem.
Han har kanske letat efter pengar att betala ut. Forsinkningskassan verkar ju ha ont om den varan.
Han har kanske letat efter pengar att betala ut. Forsinkningskassan verkar ju ha ont om den varan.
VANSINNETS NORMALISERING
Var bilbrandreporter Kurt Kravallenberg rapporterar om vansinnets normalisering.
Vid en ny bilbrand i Göteborg sent på onsdagskvällen försökte ett gäng ungdomar träffa en brandbil med en molotovcocktail. Klockan 22.16 fick räddningstjänsten larm om en ny bilbrand, nu på Mejramsgatan i Angered. Två bilar skadades i branden. Men även brandbilen utsattes för ett angrepp. Från en vägbro kastade ett gäng ungdomar en molotovcocktail (läs hemmagjord brandbomb) mot fordonet.
Sa forst tander de eld pa ett par bilar. Sedan beger de sig till en bro over den gata som raddningstjansten kommer att kora fram pa. Dar haller de bensin i en glasflaska, stoppar i en bensinindrankt nasduk, tander pa och kastar den mot den utryckande brandbilen.
Goteborgs-Posten rapporterar det har som om det vore vardagsmat. Vilket det ocksa ar. Sa djupt ner i den sociala upplosningen har Sverige sjunkit att en brandbombsattack mot en utryckande brandbil knappt motiverar en gaspning i media langre.
Uppenbarligen kan man normalisera vad fan som helst i Sverige.
- Efter allt som har hänt var brandmännen vaksamma så flaskan träffade vägbanan tre meter framför dem och gjorde ingen skada, säger Per Magnusson vid polisen i Kortedala. Han sätter angreppet i samband med bilbranden. - Sannolikt kommer det att rubriceras som försök till grov misshandel, säger Per Magnusson. Ingen misstänkt kunde gripas.
Och polisen lagger mer tid pa att rubricera brottet an att utreda det.
Som sagt: vansinnets normalisering.
Vid en ny bilbrand i Göteborg sent på onsdagskvällen försökte ett gäng ungdomar träffa en brandbil med en molotovcocktail. Klockan 22.16 fick räddningstjänsten larm om en ny bilbrand, nu på Mejramsgatan i Angered. Två bilar skadades i branden. Men även brandbilen utsattes för ett angrepp. Från en vägbro kastade ett gäng ungdomar en molotovcocktail (läs hemmagjord brandbomb) mot fordonet.
Sa forst tander de eld pa ett par bilar. Sedan beger de sig till en bro over den gata som raddningstjansten kommer att kora fram pa. Dar haller de bensin i en glasflaska, stoppar i en bensinindrankt nasduk, tander pa och kastar den mot den utryckande brandbilen.
Goteborgs-Posten rapporterar det har som om det vore vardagsmat. Vilket det ocksa ar. Sa djupt ner i den sociala upplosningen har Sverige sjunkit att en brandbombsattack mot en utryckande brandbil knappt motiverar en gaspning i media langre.
Uppenbarligen kan man normalisera vad fan som helst i Sverige.
- Efter allt som har hänt var brandmännen vaksamma så flaskan träffade vägbanan tre meter framför dem och gjorde ingen skada, säger Per Magnusson vid polisen i Kortedala. Han sätter angreppet i samband med bilbranden. - Sannolikt kommer det att rubriceras som försök till grov misshandel, säger Per Magnusson. Ingen misstänkt kunde gripas.
Och polisen lagger mer tid pa att rubricera brottet an att utreda det.
Som sagt: vansinnets normalisering.
Tuesday, November 10, 2009
SOCIALISTISK AGITATION OCH DEN INTELLEKTUELLA FRYSPUNKTEN
Lasaren KEL tycker att jag borde ge Johnny Munkhammar en hjalpande hand nar denne utsatts for verbalt artilleri av en psykolog (!) i Aftonbladet. Psykologens artikel ar sa genuint ointelligent att jag forst vagrade ens befatta mig med den. Men eftersom KEL var den som forst fick mig att borja blogga kan jag ju inte avsla en sadan begaran...
Munkhammar, vars kandidatur till Riksdagen jag nyss kommenterade, forsvarade nyligen i Aftonbladet kapitalismen mot Michael Morons mer eller mindre forvirrade angrepp i filmen "Capitalism - A Love Story". Munkhammar var sa beskedlig att jag gaspade nar jag sjalv laste det, men andra reagerade nagot mer emfatiskt, speciellt i det socialistiska lagret. Saledes skriver cykelogen Lars Folcke foljande rent ut sagt bisarra lilla debattartikel i Aftonbladet:
Munkhammar försvarar kapitalismen – inte så förvånande, han är ju moderat. Att alla skulle fått det bättre på grund av kapitalismen, den ohämmade frihandeln, är inte sant.
Jasa pa det viset. Hur var det nu med Ost- och Vasttyskland...?
Den förbättring som skett de senaste 200, 100 eller säg 25 åren beror inte på kapitalismen, utan på den industriella och tekniska utveckling som skett – och som lika bra kan ske i ett icke-kapitalisiskt samhälle (vem var först i rymden?).
Nar jag laste psykolog Folckes debattartikel blev jag tvungen att dubbelkolla datumet, sa att det inte var Forsta April. Sedan var jag tvungen att kontrollera att jag inte satt och laste Kamratpostens websida. Till sist drog jag slutsatsen att Aftonbladet faktiskt pa allvar har slappt in den har politiske clownen pa sin debattsida, en sida som tidningen annars omhuldar och med stor iver omgardar med allskons publicistiska standards. Sager man, i alla fall. Men jag har borjat inse att det ar pa den har lekskolenivan den svenska politiska debatten numera fors.
Icke desto mindre ar det nastan patetiskt att behova papeka for psykolog Folcke att anledningen till att sovjetiska forskare inte uppfann persondatorn ar att politikerna i Sovjetunionen inte kunde forestalla sig vad en persondator var. Det ar ju rent fantastiskt att jag ska behova sitta har och notera for psykolog Folcke att mobiltelefonen ar en amerikansk uppfinning, inte nordkoreansk. Den katalytiska avgasrenaren for bensinbilar uppfanns inte pa direktiv fran centralkommitten i DDR:s kommunistiska parti.
Dessutom tycks psykolog Folcke inte ha den bittersta aning om vilket lidande det sovjetiska folket fick ga igenom for att deras politiska ledare ville bli forst i rymden. Det amerikanska rymdprogrammet, a sin sida, vaxte fram - inklusive forsta man pa manen - samtidigt som folkets levnadsstandard vaxte med fem procent om aret i reala termer.
Den fria marknaden har gjort föga för tredjedelen av världens människor som lever under eller nära svältgränsen.
Vilken planet lever psykolog Folcke pa? Sa lange den kinesiska ekonomin styrdes med centralkommitte-diktat och femarsplaner levde folk i djup misar innan de svalte ihjal. Idag har flera hundra miljoner kineser en levnadsstandard som inte star svenska medelklassfamiljer efter. Kanske psykolog Folcke inte vet att det finns lander som heter Japan, Sydkorea, Indonesien, Thailand, Malaysia, Brasilien eller Indien? Kapitalism och ekonomisk frihet har lyft tva miljarder manniskor ur fattigdom det senaste halvseklet.
Herregud. Far man inte vara smart om man vill bli medlem i den socialistiska kamratklubben?
År 1900 var inkomsten i de rikaste länderna tio gånger så hög som i de fattigaste – vid millennieskiftet var den 60 gånger så hög. Och att somliga är glada för smulorna från de rikas bort är ett dåligt argument.
Ar 1900 var vattenklosetten en lyxvara. Idag har miljarder manniskor daglig tillgang till en. Ar 1900 dog folk som flugor i cancer. Idag overlever majoriteten av alla cancerpatienter (dock inte tack vare forskning som bedrevs vid rumanska universitet under Ceaucescu). Men kanske psykolog Folcke skulle foredra att leva pa den levnadsstandard, med den teknologi, som fanns ar 1900? Jag ar saker pa att det finns en fundamentalistisk Amish-by nagonstans i sydvastra Colorado som skulle valkomna honom med oppna armar.
Men det handlar inte bara om pengar – det handlar framför allt om moral och etiska principer. Ska den som är ”stark”, smart och bra på att ta för sig få leva i överflöd och de som saknar dessa egenskaper få klara sig bäst de kan – ”leva på smulorna”? Det kallas djungelns lag. Så långt har vi alltså kommit i vår så kallade civilisation.
Hur manga jobb har driftiga entreprenorer som Ingvar Kamprad, broderna Rausing, Henry Ford, Sam Walton och Bill Gates skapat? Hur manga jobb skapade det sovjetiska kommunistpartiets centralkommitte?
Eller ska vi tro på principer som solidaritet och medkänsla, rättvisa och jämlikhet?
Det gor de i Nordkorea. Varfor flyttar inte psykolog Folcke dit?
Det finns en viktig psykologisk aspekt: Vad gör den ohejdade kapitalismen med våra psyken, våra själar? Konkurrens och tävlan är ju inbyggt i kapitalismen: Det är inte du och jag, utan du eller jag. Människor betraktas och behandlas som objekt för vinning.
Vilken idiot. Varfor lyckades Ingvar Kamprad? Jo, darfor att han erbjod folk nagot de ville ha. Han behandlade dem som fullvardiga medmanniskor med behov som han kunde tillgodose. Hur manga av IKEA:s kunder har kant sig som objekt for Kamprads vinning? Hur manga har akt hem med Bokhyllan Billy och kant sig glada over att ha fatt en hygglig mobel till bra pris?
Hur lag ar egentligen den intellektuella kapaciteten pa Aftonbladets debattredaktion?
Paul Stiles framhåller i sin bok ”Is the American dream killing you?” att människans inre, hennes unika identitet med etiska och andliga värden blir ett hinder för produktiviteten och marknaden därför att dessa värden bromsar materialism, girighet och konformitet.
Visst. Materialism. Fraga befolkningen i Burma eller pa Cuba om de ar lyckliga utan att kunna ata sig matta varje dag. Fraga nordkoreanerna om de trivs med att behova ta sig fram pa ruckliga cyklar i snalblast och regn darfor att de inte ens kan dromma om att skaffa sig en egen bil. Fraga de krummiga gummorna i Novosibirsk om de tycker livet ar battre eller samre nar de kan skaffa sig en tvattmaskin och inte behover ta upp isvakar for att kunna tvatta familjens klader.
Girighet. Den som ar girig och vill bli rik blir inte rik. Den som ar smart och vill bli rik, blir rik. Men socialister kallar stravan efter att bli rik for girighet darfor att den som stravar efter att bli rik hojer sig over alla andra, stravar hogre, vill mer, och begar darmed tva dodssynder enligt den socialistiska katekesen:
1. Han finner sig inte i de mogliga brodsmulor och den sura mjolk som socialismen erbjuder folk (for att inte tala om "delikatessen" csirkemaj som serverades pa skitiga arbetarrestauranger i Budapest under kommunisttiden). Darmed utmanar han den socialistiska principen om att alla ska dela pa elandet, ty da och endast da ar samhallet rattvist.
2. Han visar sina medmanniskor att man faktiskt kan uppna nagot battre an det socialismen erbjuder. Man kan far ett battre liv om man bara vill. Men hellre an att lata nagon strava efter rikedom och darmed skapa jobb och bra varor och tjanster at folk, stigmatiserar socialisten den driftige entreprenorern som "girig". Om han fortfarande inte finner sig skickas han till ett marxist-leninistiskt omskolningslager pa Sakhalin.
Konformitet. Finns det nagot mer konformt an livet i en centralplanerad ekonomi? Psykolog Folcke har uppenbarligen aldrig gatt langs en gata i ett kommunistiskt land och tittat pa folks klader eller sett deras gra hus, eller de statsdikterade mobler de hade i sina hem. Han har aldrig sett matransonerna som cubanerna far sig tilldelade fran staten varje manad. Om nagon mansklig uppfinning nagonsin givit begreppet "konformitet" en klar, tydlig och mycket pataglig innebord, ar det uppfinningen "socialism".
Den fria marknaden hypnotiserar individen och det sker en process av förytligande. Människans inre värld, med hennes autentiska värden, urholkas. I stället bygger hon sin identitet på marknaden – överför all mening till yttre företeelser. Pengar, ägodelar, status, ”standard”.
For min del grater jag mycket hellre i en Hyundai Genesis an i en Trabant. Kanske psykolog Folcke foredrar en T-Ford?
Allvarligt talat begar psykolog Folcke ett av de mest grundlaggande tankefel man kan bega i en politisk diskussion. Han tror att han vet vilka preferenser hans medmanniskor har, oavsett vad medmanniskorna sjalva sager. I ett fritt samhalle kan folk valja om de vill lagga pengar pa resor, bocker, bilar, sin bostad, dotrista teaterforestallningar, komiska filmer eller $400 sneakers. i ett fritt samhalle kan folk valja en ytlig, materialistisk livsstil eller valja bort den.
I socialistiska lander som Cuba och Norkorea daremot blir det ytliga, det materiella, en ouppnaelig drom for alla de som inte har nog att ata, som inte far tillrackligt med klader av staten, som inte far ha strommen pa hemma om kvallarna.
Symtomen är många: Anorexi, drogproblem, allt grövre kriminalitet, mobbning, ökade suicidtendenser hos unga människor och 13-åringar som måste sminka sig innan de går till skolan.
Med andra ord har psykolog Folcke just forklarat for oss att i Sovjetunionen fanns ingen anorexi, inga drogproblem, ingen kriminalitet eller mobbning, ingen begick inte sjalvmord och 13-aringar brydde sig inte ett skvatt om att forsoka lara sig vad det innebar att bli vuxen.
Underligt att folk flydde fran socialistiska lander. Konstigt att de maste bygga en mur genom Berlin 1961. Markligt att sa manga cubaner flyr till USA och sa fa amerikaner flyr till Cuba. (Inte ens Michael Moron har ju gjort det, trots att han ar overtygad om att han skulle fa battre sjukvard pa Cuba.) jag begriper't inte. Kan cykelog Folcke forklara?
Så förgiftas våra sinnen. Konsumtion är en annan pusselbit i kapitalismen, vilket som bekant leder till att vi förgiftar och förstör vår jord.
Till och med Marx visste att definiera konsumtion som "tillfredsstallelse av manskliga behov". Ungefar 75 procent av konsumtionen i Sverige ar mat, klader, bostad och dagliga transporter. Om psykolog Folcke inte vill att folk ska ata, kla pa sig, bo nagonstans eller overhuvudtaget resa annat an till fots, jamen da kan han val bara stalla sig upp och saga det rent ut. Det kan inte vara sa svart.
Och argumentet att vi måste konsumera mera för att få fart på hjulen är ett förrädiskt argument som lätt kan genomskådas med en smula logiskt tänkande.
Jag vantar med spanning pa psykolog Folckes logiska tankande. Och vantar. Och vantar...
Psykolog Folcke far harmed representera det senaste exemplet pa vad som kommer ut av en manniskas tankande nar hans intellekt kylts ner till dess absoluta fryspunkt.
Munkhammar, vars kandidatur till Riksdagen jag nyss kommenterade, forsvarade nyligen i Aftonbladet kapitalismen mot Michael Morons mer eller mindre forvirrade angrepp i filmen "Capitalism - A Love Story". Munkhammar var sa beskedlig att jag gaspade nar jag sjalv laste det, men andra reagerade nagot mer emfatiskt, speciellt i det socialistiska lagret. Saledes skriver cykelogen Lars Folcke foljande rent ut sagt bisarra lilla debattartikel i Aftonbladet:
Munkhammar försvarar kapitalismen – inte så förvånande, han är ju moderat. Att alla skulle fått det bättre på grund av kapitalismen, den ohämmade frihandeln, är inte sant.
Jasa pa det viset. Hur var det nu med Ost- och Vasttyskland...?
Den förbättring som skett de senaste 200, 100 eller säg 25 åren beror inte på kapitalismen, utan på den industriella och tekniska utveckling som skett – och som lika bra kan ske i ett icke-kapitalisiskt samhälle (vem var först i rymden?).
Nar jag laste psykolog Folckes debattartikel blev jag tvungen att dubbelkolla datumet, sa att det inte var Forsta April. Sedan var jag tvungen att kontrollera att jag inte satt och laste Kamratpostens websida. Till sist drog jag slutsatsen att Aftonbladet faktiskt pa allvar har slappt in den har politiske clownen pa sin debattsida, en sida som tidningen annars omhuldar och med stor iver omgardar med allskons publicistiska standards. Sager man, i alla fall. Men jag har borjat inse att det ar pa den har lekskolenivan den svenska politiska debatten numera fors.
Icke desto mindre ar det nastan patetiskt att behova papeka for psykolog Folcke att anledningen till att sovjetiska forskare inte uppfann persondatorn ar att politikerna i Sovjetunionen inte kunde forestalla sig vad en persondator var. Det ar ju rent fantastiskt att jag ska behova sitta har och notera for psykolog Folcke att mobiltelefonen ar en amerikansk uppfinning, inte nordkoreansk. Den katalytiska avgasrenaren for bensinbilar uppfanns inte pa direktiv fran centralkommitten i DDR:s kommunistiska parti.
Dessutom tycks psykolog Folcke inte ha den bittersta aning om vilket lidande det sovjetiska folket fick ga igenom for att deras politiska ledare ville bli forst i rymden. Det amerikanska rymdprogrammet, a sin sida, vaxte fram - inklusive forsta man pa manen - samtidigt som folkets levnadsstandard vaxte med fem procent om aret i reala termer.
Den fria marknaden har gjort föga för tredjedelen av världens människor som lever under eller nära svältgränsen.
Vilken planet lever psykolog Folcke pa? Sa lange den kinesiska ekonomin styrdes med centralkommitte-diktat och femarsplaner levde folk i djup misar innan de svalte ihjal. Idag har flera hundra miljoner kineser en levnadsstandard som inte star svenska medelklassfamiljer efter. Kanske psykolog Folcke inte vet att det finns lander som heter Japan, Sydkorea, Indonesien, Thailand, Malaysia, Brasilien eller Indien? Kapitalism och ekonomisk frihet har lyft tva miljarder manniskor ur fattigdom det senaste halvseklet.
Herregud. Far man inte vara smart om man vill bli medlem i den socialistiska kamratklubben?
År 1900 var inkomsten i de rikaste länderna tio gånger så hög som i de fattigaste – vid millennieskiftet var den 60 gånger så hög. Och att somliga är glada för smulorna från de rikas bort är ett dåligt argument.
Ar 1900 var vattenklosetten en lyxvara. Idag har miljarder manniskor daglig tillgang till en. Ar 1900 dog folk som flugor i cancer. Idag overlever majoriteten av alla cancerpatienter (dock inte tack vare forskning som bedrevs vid rumanska universitet under Ceaucescu). Men kanske psykolog Folcke skulle foredra att leva pa den levnadsstandard, med den teknologi, som fanns ar 1900? Jag ar saker pa att det finns en fundamentalistisk Amish-by nagonstans i sydvastra Colorado som skulle valkomna honom med oppna armar.
Men det handlar inte bara om pengar – det handlar framför allt om moral och etiska principer. Ska den som är ”stark”, smart och bra på att ta för sig få leva i överflöd och de som saknar dessa egenskaper få klara sig bäst de kan – ”leva på smulorna”? Det kallas djungelns lag. Så långt har vi alltså kommit i vår så kallade civilisation.
Hur manga jobb har driftiga entreprenorer som Ingvar Kamprad, broderna Rausing, Henry Ford, Sam Walton och Bill Gates skapat? Hur manga jobb skapade det sovjetiska kommunistpartiets centralkommitte?
Eller ska vi tro på principer som solidaritet och medkänsla, rättvisa och jämlikhet?
Det gor de i Nordkorea. Varfor flyttar inte psykolog Folcke dit?
Det finns en viktig psykologisk aspekt: Vad gör den ohejdade kapitalismen med våra psyken, våra själar? Konkurrens och tävlan är ju inbyggt i kapitalismen: Det är inte du och jag, utan du eller jag. Människor betraktas och behandlas som objekt för vinning.
Vilken idiot. Varfor lyckades Ingvar Kamprad? Jo, darfor att han erbjod folk nagot de ville ha. Han behandlade dem som fullvardiga medmanniskor med behov som han kunde tillgodose. Hur manga av IKEA:s kunder har kant sig som objekt for Kamprads vinning? Hur manga har akt hem med Bokhyllan Billy och kant sig glada over att ha fatt en hygglig mobel till bra pris?
Hur lag ar egentligen den intellektuella kapaciteten pa Aftonbladets debattredaktion?
Paul Stiles framhåller i sin bok ”Is the American dream killing you?” att människans inre, hennes unika identitet med etiska och andliga värden blir ett hinder för produktiviteten och marknaden därför att dessa värden bromsar materialism, girighet och konformitet.
Visst. Materialism. Fraga befolkningen i Burma eller pa Cuba om de ar lyckliga utan att kunna ata sig matta varje dag. Fraga nordkoreanerna om de trivs med att behova ta sig fram pa ruckliga cyklar i snalblast och regn darfor att de inte ens kan dromma om att skaffa sig en egen bil. Fraga de krummiga gummorna i Novosibirsk om de tycker livet ar battre eller samre nar de kan skaffa sig en tvattmaskin och inte behover ta upp isvakar for att kunna tvatta familjens klader.
Girighet. Den som ar girig och vill bli rik blir inte rik. Den som ar smart och vill bli rik, blir rik. Men socialister kallar stravan efter att bli rik for girighet darfor att den som stravar efter att bli rik hojer sig over alla andra, stravar hogre, vill mer, och begar darmed tva dodssynder enligt den socialistiska katekesen:
1. Han finner sig inte i de mogliga brodsmulor och den sura mjolk som socialismen erbjuder folk (for att inte tala om "delikatessen" csirkemaj som serverades pa skitiga arbetarrestauranger i Budapest under kommunisttiden). Darmed utmanar han den socialistiska principen om att alla ska dela pa elandet, ty da och endast da ar samhallet rattvist.
2. Han visar sina medmanniskor att man faktiskt kan uppna nagot battre an det socialismen erbjuder. Man kan far ett battre liv om man bara vill. Men hellre an att lata nagon strava efter rikedom och darmed skapa jobb och bra varor och tjanster at folk, stigmatiserar socialisten den driftige entreprenorern som "girig". Om han fortfarande inte finner sig skickas han till ett marxist-leninistiskt omskolningslager pa Sakhalin.
Konformitet. Finns det nagot mer konformt an livet i en centralplanerad ekonomi? Psykolog Folcke har uppenbarligen aldrig gatt langs en gata i ett kommunistiskt land och tittat pa folks klader eller sett deras gra hus, eller de statsdikterade mobler de hade i sina hem. Han har aldrig sett matransonerna som cubanerna far sig tilldelade fran staten varje manad. Om nagon mansklig uppfinning nagonsin givit begreppet "konformitet" en klar, tydlig och mycket pataglig innebord, ar det uppfinningen "socialism".
Den fria marknaden hypnotiserar individen och det sker en process av förytligande. Människans inre värld, med hennes autentiska värden, urholkas. I stället bygger hon sin identitet på marknaden – överför all mening till yttre företeelser. Pengar, ägodelar, status, ”standard”.
For min del grater jag mycket hellre i en Hyundai Genesis an i en Trabant. Kanske psykolog Folcke foredrar en T-Ford?
Allvarligt talat begar psykolog Folcke ett av de mest grundlaggande tankefel man kan bega i en politisk diskussion. Han tror att han vet vilka preferenser hans medmanniskor har, oavsett vad medmanniskorna sjalva sager. I ett fritt samhalle kan folk valja om de vill lagga pengar pa resor, bocker, bilar, sin bostad, dotrista teaterforestallningar, komiska filmer eller $400 sneakers. i ett fritt samhalle kan folk valja en ytlig, materialistisk livsstil eller valja bort den.
I socialistiska lander som Cuba och Norkorea daremot blir det ytliga, det materiella, en ouppnaelig drom for alla de som inte har nog att ata, som inte far tillrackligt med klader av staten, som inte far ha strommen pa hemma om kvallarna.
Symtomen är många: Anorexi, drogproblem, allt grövre kriminalitet, mobbning, ökade suicidtendenser hos unga människor och 13-åringar som måste sminka sig innan de går till skolan.
Med andra ord har psykolog Folcke just forklarat for oss att i Sovjetunionen fanns ingen anorexi, inga drogproblem, ingen kriminalitet eller mobbning, ingen begick inte sjalvmord och 13-aringar brydde sig inte ett skvatt om att forsoka lara sig vad det innebar att bli vuxen.
Underligt att folk flydde fran socialistiska lander. Konstigt att de maste bygga en mur genom Berlin 1961. Markligt att sa manga cubaner flyr till USA och sa fa amerikaner flyr till Cuba. (Inte ens Michael Moron har ju gjort det, trots att han ar overtygad om att han skulle fa battre sjukvard pa Cuba.) jag begriper't inte. Kan cykelog Folcke forklara?
Så förgiftas våra sinnen. Konsumtion är en annan pusselbit i kapitalismen, vilket som bekant leder till att vi förgiftar och förstör vår jord.
Till och med Marx visste att definiera konsumtion som "tillfredsstallelse av manskliga behov". Ungefar 75 procent av konsumtionen i Sverige ar mat, klader, bostad och dagliga transporter. Om psykolog Folcke inte vill att folk ska ata, kla pa sig, bo nagonstans eller overhuvudtaget resa annat an till fots, jamen da kan han val bara stalla sig upp och saga det rent ut. Det kan inte vara sa svart.
Och argumentet att vi måste konsumera mera för att få fart på hjulen är ett förrädiskt argument som lätt kan genomskådas med en smula logiskt tänkande.
Jag vantar med spanning pa psykolog Folckes logiska tankande. Och vantar. Och vantar...
Psykolog Folcke far harmed representera det senaste exemplet pa vad som kommer ut av en manniskas tankande nar hans intellekt kylts ner till dess absoluta fryspunkt.
EKONOMISK STABILISERING - E&F 101
Den svenska ekonomin har stabiliserats men det ser ut som om den inhemska ekonomin inte kommer att hjalpa industrin igang igen. Blir det en upprepning av det destruktiva 90-talet?
MUNKHAMMAR OCH RIKSDAGEN
Filmjolkslibertarianen Johnny Munkhammar har annonserat att han vill bli moderat riksdagsledamot. Den omedelbara fragan blir naturligtvis vad han tror att han kan bidra med, forutom att stodja min ide om ett Buffertkonto i stallet for socialiserade inkomstforsakringar.
Rätt ofta får jag frågan vad jag tycker om Nya Moderaterna. På sätt och vis är det en underlig fråga. Jag är medlem i Nya Moderaterna och kandiderar till riksdagen för detta parti. Med andra ord stödjer jag Nya Moderaterna helt, och arbetar för ett ökat stöd för partiet.
Han stodjer saledes ett parti som accepterar den offentliga maktens monopol pa sjukvard och pa finansieringen av aldreomsorg. Han stodjer Alliansens politiska prioriteringar dar man lagger ner polisstationer men haller fritidsgardar for unga krimos oppna pa skattebetalarnas bekostnad. Han stodjer ocksa en skattepolitik dar marginalskattetrappan faktiskt blivit brantare under Alliansen an den var under sosseriet.
Han ar en man med hoga ideal, den dar Munkhammar. Verkligen.
Inför valet kommer jag att kämpa för en valseger. Med frågan avses möjligen vad jag tycker om förnyelsen av Moderaterna. Låt mig vara tydlig med att jag tycker att den i huvudsak har varit nödvändig och bra. Företrädarna är skickliga, kommunikationen förbättrad, politiken välgrundad och samarbetet i Alliansen skänker trovärdighet.
Den enda tydliga forandringen som moderaterna genomgatt under Vikarien ar att partiet blivit en allt tydligare kopia av Tage Erlanders socialdemokrater. Vikariens lovprisande av Erlander forstarkte det intrycket dramatiskt. Munkhammar star alltsa passionerat bakom den har sossefieringen av moderaterna.
I flera sakfrågor, såsom den generösare asylpolitiken, den modernare synen på äktenskap och prioritering av skattesänkningar för låginkomsttagare är jag positiv till de nya ståndpunkterna.
Det ligger nagot tragiskt i att Munkhammar, som lange agiterat for en mindre offentlig makt och en mer neutral beskattning av medborgarna nu plotsligt foredrar isolerade skattesankningar for laginkomsttagare. Nar man sanker skatten for de som tjanar minst, och samtidigt bibehaller alla stegen i marginalskattetrappan upp till den hogsta skattesatsen om 57 procent, gor man det annu dyrare for folk att utbilda sig, jobba upp sig inom sitt yrke, bygga upp ett foretag och pa andra satt slita hart for att tjana mer pengar och bygga sig och sin familj ett battre liv.
Skattesankningar for laginkomsttagare maste alltid ga hand i hand med en sankning av hela marginalskattetrappan intill dess inkomstskatten ar helt platt. (Langsiktigt ska den offentliga makten sjalvfallet eliminera inkomstskatten som sadan.) Da, och endast da, kan skattesankningar stimulera ekonomisk tillvaxt och ge folk chansen att bygga sig sjalva ett battre liv utan beroende av den offentliga makten.
Tyvarr verkar Munkhammar ha glomt bort den har enkla sanningen nagonstans pa vagen till posten for att betala in medlemsavgiften pa moderaternas girokonto.
Sedan finns det andra ståndpunkter där jag har en annan uppfattning än nuvarande linje, såsom delar av arbetsmarknadspolitiken. Det är inget konstigt. Det parti vars samtliga ståndpunkter man delar finns inte. För detta ska finnas en livlig intern diskussion. Och när beslut är fattade arbetar man för partiets gemensamma bästa.
Det var minsann modigt av honom att antyda att han inte ar overens med LO Littorins arbetsmarknadspolitik. Hatten av for Sveriges framsta filmjolkslibertarian.
Munkhammar hade gjort sitt land en betydligt storre tjanst om han gatt med i Liberala Partiet. Men tydligen ar langtan efter en riksdagsplats storre an hans langtan efter ett friare Sverige.
Rätt ofta får jag frågan vad jag tycker om Nya Moderaterna. På sätt och vis är det en underlig fråga. Jag är medlem i Nya Moderaterna och kandiderar till riksdagen för detta parti. Med andra ord stödjer jag Nya Moderaterna helt, och arbetar för ett ökat stöd för partiet.
Han stodjer saledes ett parti som accepterar den offentliga maktens monopol pa sjukvard och pa finansieringen av aldreomsorg. Han stodjer Alliansens politiska prioriteringar dar man lagger ner polisstationer men haller fritidsgardar for unga krimos oppna pa skattebetalarnas bekostnad. Han stodjer ocksa en skattepolitik dar marginalskattetrappan faktiskt blivit brantare under Alliansen an den var under sosseriet.
Han ar en man med hoga ideal, den dar Munkhammar. Verkligen.
Inför valet kommer jag att kämpa för en valseger. Med frågan avses möjligen vad jag tycker om förnyelsen av Moderaterna. Låt mig vara tydlig med att jag tycker att den i huvudsak har varit nödvändig och bra. Företrädarna är skickliga, kommunikationen förbättrad, politiken välgrundad och samarbetet i Alliansen skänker trovärdighet.
Den enda tydliga forandringen som moderaterna genomgatt under Vikarien ar att partiet blivit en allt tydligare kopia av Tage Erlanders socialdemokrater. Vikariens lovprisande av Erlander forstarkte det intrycket dramatiskt. Munkhammar star alltsa passionerat bakom den har sossefieringen av moderaterna.
I flera sakfrågor, såsom den generösare asylpolitiken, den modernare synen på äktenskap och prioritering av skattesänkningar för låginkomsttagare är jag positiv till de nya ståndpunkterna.
Det ligger nagot tragiskt i att Munkhammar, som lange agiterat for en mindre offentlig makt och en mer neutral beskattning av medborgarna nu plotsligt foredrar isolerade skattesankningar for laginkomsttagare. Nar man sanker skatten for de som tjanar minst, och samtidigt bibehaller alla stegen i marginalskattetrappan upp till den hogsta skattesatsen om 57 procent, gor man det annu dyrare for folk att utbilda sig, jobba upp sig inom sitt yrke, bygga upp ett foretag och pa andra satt slita hart for att tjana mer pengar och bygga sig och sin familj ett battre liv.
Skattesankningar for laginkomsttagare maste alltid ga hand i hand med en sankning av hela marginalskattetrappan intill dess inkomstskatten ar helt platt. (Langsiktigt ska den offentliga makten sjalvfallet eliminera inkomstskatten som sadan.) Da, och endast da, kan skattesankningar stimulera ekonomisk tillvaxt och ge folk chansen att bygga sig sjalva ett battre liv utan beroende av den offentliga makten.
Tyvarr verkar Munkhammar ha glomt bort den har enkla sanningen nagonstans pa vagen till posten for att betala in medlemsavgiften pa moderaternas girokonto.
Sedan finns det andra ståndpunkter där jag har en annan uppfattning än nuvarande linje, såsom delar av arbetsmarknadspolitiken. Det är inget konstigt. Det parti vars samtliga ståndpunkter man delar finns inte. För detta ska finnas en livlig intern diskussion. Och när beslut är fattade arbetar man för partiets gemensamma bästa.
Det var minsann modigt av honom att antyda att han inte ar overens med LO Littorins arbetsmarknadspolitik. Hatten av for Sveriges framsta filmjolkslibertarian.
Munkhammar hade gjort sitt land en betydligt storre tjanst om han gatt med i Liberala Partiet. Men tydligen ar langtan efter en riksdagsplats storre an hans langtan efter ett friare Sverige.
SOCIALISMENS LOGISKA KAOS
Medan evolutionar-antropologer vid Max Planck-Institutet i Leipzig har hittat socialistens genetiska ursprung fortsatter den idoge Pastor Svensson i Lund att predika vidare. I sin senaste politisk-teologiska anstrangning forsoker han ge intryck av att det i sjalva verket var socialister som drev fram Berlinmurens fall. Det hela vore komiskt om det inte vore for det faktum att Pastor Svensson sjalv foresprakar en politik som pa ett ogonblick skulle transformera Sverige till ett fullskaligt DDR. Denna intellektuella ohederlighet ar pastorns enda egentliga intellektuella fotavtryck i blogosfaren.
Pastorns senaste predikan erbjuder en bisarr inblick i den intellektuella ohederlighetens inre. Det finns bara en enda anledning for oss som inte star vid den totalitara avgrunden att lasa hans predikan: den som skaffar sig insikt i det logiska kaos som styr socialisten i hans tankande kan ocksa lattare bemota socialisternas villfarelser nar man val traffar pa dessa i det offentliga rummet.
Vissa personer skriver det som jag själv tänker, och oftast mycket bättre.
Det ar inte sarskilt svart.
Till dem hör definitivt Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, som idag skriver personligt om sina känslor när Berlinmuren föll 1989. Åsa Linderborg och jag har mycket gemensamt. Vi år båda s. k. 60-talister, hon född i studentrevoltens år 1968 och jag ett år tidigare (1967).
Nu larde vi oss alla att 1968-1=1967. Inte illa. Men jag kan i och for sig se varfor pastorn finner det nodvandigt att poangtera formella trivialiteter. Han anser namligen ocksa att tiden gar baklanges, en uppfattning som inte alla manniskor delar.
Vi är båda akademiker, och har disputerat, hon i historia, jag i biologi. Vi tillhör alltså inte arbetarklassen, även om Åsa är uppväxt i ett traditionellt arbetarhem (vilket inte jag är).
Klasstillhorigheten ar viktig for Pastor Svensson, liksom for alla socialister. Jag upphor aldrig att forundras over detta, men jag maste ocksa lagga till en liten komisk not: Marx definierade arbetarklassen som alla som maste salja sin arbetskraft for att kunna reproducera sig sjalv, som han uttryckte det ("overleva" ar ett mer normalt ord). Eftersom jag vet att Pastor Svensson inte ar rik betyder det att han sjalv faktiskt tillhor arbetarklassen. Att han inte inser detta ar ett tecken pa hur illa skolad han ar i sin egen socialistiska teori.
Klasstillhorighetskvarnen mal vidare.
Dock måste jag säga att hennes lysande självbiografiska bok Mig äger ingen berörde mig djupt, just för att jag kände igen mycket av de sociala miljöer hon beskriver från arbetarhem.Förvisso var Åsas situation speciell; att växa upp ensam med sin pappa som delvis var alkoholiserad. Men mycket av det hon skildrar är generellt och känns igen från andra arbetarmiljöer i Sverige, och man behöver inte gå långt tillbaka i vare sig min egen släkt eller min makas släkt för att känna igen miljöerna och sättet att tänka och resonera. Åsa Linderborgs bok var en lysande comeback för den svenska socialrealismen och arbetarlitteraturen när den är som bäst.
Som om alkoholism och skilsmassa ar ett marxistiskt klassproblem. Att Pastor Svensson foredrar att besoka floddeltan i Kongo framfor fororter i Malmo vet vi sedan lange; att han ar sa illa skolad i samhallsfragor att han tror alkoholism ar en klassfraga var dock nagot nytt.
Jag känner igen mycket av Åsas dubbla känslor och besvikelse över utvecklingen sedan Berlinmurens fall 1989. Där finns bl. a. besvikelsen över att hela vänstern fick skulden för vad som gick snett i Öst, och inte bara de moskvatrogna kommunisterna.
Kollektivism, kare pastorn, ar ett kontinuum. Det finns ingen demarkationslinje mellan kollektivism med hallonsmak, kollektivism med jordgubbssmak och salt-lakrits-kollektivism. Nar man val bestamt sig for att man vill att den offentliga makten ska ingripa i folks liv mot deras vilja har man tagit steget over i det kollektivistiska kontinuum. Sedan ar det, som Ayn Rand papekade, bara en tidsfraga innan ens kollektivistiska asikter forsvarar den sovjetiska stalinismen.
Pastorn sjalv borde ju veta. Han tycker att all egendom av namvard betydelse ska kollektiviseras. Han vill socialisera foretag och forbjuda ackumulation av privat egendom. Detta ar en politik som den offentliga makten kan vidmakthalla om och endast om den samtidigt avskaffar yttrandefriheten (vilket bevisades av den s.k. "socialismen med manskligt ansikte" i Tjeckoslovakien 1968). Det ar djupt allvarligt att en professor vid ett svenskt universitet, som har livstidsanstallning pa skattebetalarnas bekostnad och samtidigt far saga vad tusan han vill om de skattebetalare som star for hans lon, sitter och torgfor sadana totalitara uppfattningar.
"Vänsterns skuld" blev snart ett begrepp, som myntades av Per Ahlmark. Denna s. k. vänsterns skuld blev snart en kollektivskuld, och omfattade långt ifrån bara de förhållandevis fåtaliga Moskva- eller Pekingtrogna kommunisterna.
I vilket avseende skiljer sig Pastor Svenssons faktiska politiska agenda fran den som kommunisterna i Moskva eller Peking implementerade?
De från liberalt håll påkletade anklagelserna omfattade inte bara Jan Myrdal när han reste till Kampuchea 1978, utan även många av oss som var för små för att ha upplevt, än mindre haft chansen att försvara förtrycket under Stalin, Mao eller Pol Pot. Jag var 8 år 1975, när Pol Pot tog över, och 11 år när Jan Myrdal åkte på sin berömda vänskapsresa. Jag var 12 år när Sovjetunionen invaderade Afghanistan, och 14 när fackföreningen Solidaritet förbjöds i Polen 1981. När jag och Åsa Linderborg föddes hade Stalin varit död i ett och ett halft decennium. Varför skulle vi, och för den delen ännu yngre vänstersympatisörer känna någon skuld?
Darfor att du, herr pastor, vill fora en politik som skulle fora Sverige raka vagen tillbaks till ostra sidan av Berlinmuren. Jag ar overtygad om att du mycket val begriper att den kollektivisering av egendom som du foresprakar leder till en sovjetisk stalinism. Det enda som bolsjevikerna onskade gora efter den ryska revolutionen var namligen att socialisera egendom. Allt annat, inklusive asiktsfortryck, arbetslager och annat smatt och gott, foljde med som ett nodvandigt villkor for att man skulle kunna genomfora och bibehalla socialiseringen av egendom.
Det har vet du, pastorn. Du ar bara alldeles for intellektuellt ohederlig for att kunna erkanna detta.
Är vår skuld större än den skuld som t. ex. Göran Hägglund och andra kristdemokrater har för de kristna korstågen under 1000-talet?
Baste pastorn - jag vet att du tror att tiden kan gora kullebyttor bade framat och bakat. Men det ar faktiskt sa att det stalinistiska Sovjet existerade under 1900-talet, dvs nio hundra ar efter de kristna korstagen. Det gor Sovjetunionen aningen mer relevant for var samtid an de kristna korstagen.
Åsa Linderborg slår därför an strängar i mitt minne som jag tror delas av den vänstergeneration som är födda från slutet av 1960-talet och framåt, alltså alla vi som inte ens hade kunnat bli medlöpare med diktaturerna i öst ens om vi hade velat. Det var helt enkelt för sent, och vi var knappt vuxna när Berlinmuren äntligen föll.
Sa varfor star du da dar i din akademiska predikostol och foresprakar en stalinisering av Sverige??
Större delen av vårt vuxna liv, efter att vi nått rösträttsåldern, har varit en upplevelse av reträtt och besvikelse. Alla politiska partier, från Vänsterpartiet till Moderaterna, trängs nu i mitten och flirtar med den s. k. "medelklassen".
Dags for pastorn att idka lite marxistisk sjalvkritik. Han har daligt samvete for att han tillhor "medelklassen". Kanske han mar battre om han far veta att Marx aldrig definierade medelklassen i sitt klassystem?
Resultatet blir politisk apati och framgångar för högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna. Vänsterns tillbakagång och defensiva hållning sedan 1990-talet har därmed också utvecklats till den representativa demokratins kris.
Den enda demokratiska kris Sverige lider av ar den som socialdemokraterna skapat, dels genom sin omskrivning av grundlagen i borjan av 70-talet, dels genom sitt fiskala overfall pa svensk ekonomi under 90-talet. Den demokratiska krisen i Sverige ar saledes ett verk av vanstern, ingen annan. (Kanske Pastor Sveinsson inte vet att Sverige har haft socialdemokratiska regeringar nastan oavbrutet sedan 1932?)
Utan tydliga politiska skiljelinjer mellan partierna förlorar många väljare, inklusive undertecknad, intresset för partipolitik och motivationen för att rösta. Vad är det för mening att gå och rösta om alla sju partierna i Riksdagen bara är mer eller mindre socialliberala varianter på samma underliggande tema?
Aven om socialliberalism ar socialism med aspartam i stallet for vanligt socker, ska det val andock papekas har att Sverige har varldens hogsta skatter. Att prata om ett sadant land i nagra andra termer an ohejdad socialism ar rent ut sagt absurt.
En skillnad mellan mig och Åsa Linderborg var dock att jag aldrig var involverad i Kommunistiska Ungdomsförbundet (KU, föregångare till Ung Vänster), som hon var. Åsa Linderborg skriver i sin artikel om en intressant kongress i Budapest, våren 1989, där hon upplevde de oppositionella stämningarna inom det ungerska regeringspartiet. Jag är personligen rätt glad att jag aldrig blev insyltad med partigängarna i Öst, och vänstern har för mig alltid varit mycket mer än Vänsterpartiet och dess föregångare Vpk. Vänstern som rörelse kan rimligtvis inte monopoliseras av ett polititiskt parti eller gruppering, utan är ett brett spektrum av inom- och utomparlamentariska politiska rörelser och strömningar även inom andra partier, inte minst inom socialdemokratin.
Och nar du, Pastor Svensson, far som du vill och staten har konfiskerat all egendom i Sverige av nagon som helst nominell betydelse, kommer manga av dessa vanstergrupperingar att sakta men sakert tyna bort under tyngden fran ett enda parti. Asiktsskillnader om inkomstfordelning, skatter, offentliga utgifter, privat egendom etc blir inte bara meningslosa, utan statsfientlig propaganda. Kvar finns bara ett parti - precis som i...
Pastorns senaste predikan erbjuder en bisarr inblick i den intellektuella ohederlighetens inre. Det finns bara en enda anledning for oss som inte star vid den totalitara avgrunden att lasa hans predikan: den som skaffar sig insikt i det logiska kaos som styr socialisten i hans tankande kan ocksa lattare bemota socialisternas villfarelser nar man val traffar pa dessa i det offentliga rummet.
Vissa personer skriver det som jag själv tänker, och oftast mycket bättre.
Det ar inte sarskilt svart.
Till dem hör definitivt Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, som idag skriver personligt om sina känslor när Berlinmuren föll 1989. Åsa Linderborg och jag har mycket gemensamt. Vi år båda s. k. 60-talister, hon född i studentrevoltens år 1968 och jag ett år tidigare (1967).
Nu larde vi oss alla att 1968-1=1967. Inte illa. Men jag kan i och for sig se varfor pastorn finner det nodvandigt att poangtera formella trivialiteter. Han anser namligen ocksa att tiden gar baklanges, en uppfattning som inte alla manniskor delar.
Vi är båda akademiker, och har disputerat, hon i historia, jag i biologi. Vi tillhör alltså inte arbetarklassen, även om Åsa är uppväxt i ett traditionellt arbetarhem (vilket inte jag är).
Klasstillhorigheten ar viktig for Pastor Svensson, liksom for alla socialister. Jag upphor aldrig att forundras over detta, men jag maste ocksa lagga till en liten komisk not: Marx definierade arbetarklassen som alla som maste salja sin arbetskraft for att kunna reproducera sig sjalv, som han uttryckte det ("overleva" ar ett mer normalt ord). Eftersom jag vet att Pastor Svensson inte ar rik betyder det att han sjalv faktiskt tillhor arbetarklassen. Att han inte inser detta ar ett tecken pa hur illa skolad han ar i sin egen socialistiska teori.
Klasstillhorighetskvarnen mal vidare.
Dock måste jag säga att hennes lysande självbiografiska bok Mig äger ingen berörde mig djupt, just för att jag kände igen mycket av de sociala miljöer hon beskriver från arbetarhem.Förvisso var Åsas situation speciell; att växa upp ensam med sin pappa som delvis var alkoholiserad. Men mycket av det hon skildrar är generellt och känns igen från andra arbetarmiljöer i Sverige, och man behöver inte gå långt tillbaka i vare sig min egen släkt eller min makas släkt för att känna igen miljöerna och sättet att tänka och resonera. Åsa Linderborgs bok var en lysande comeback för den svenska socialrealismen och arbetarlitteraturen när den är som bäst.
Som om alkoholism och skilsmassa ar ett marxistiskt klassproblem. Att Pastor Svensson foredrar att besoka floddeltan i Kongo framfor fororter i Malmo vet vi sedan lange; att han ar sa illa skolad i samhallsfragor att han tror alkoholism ar en klassfraga var dock nagot nytt.
Jag känner igen mycket av Åsas dubbla känslor och besvikelse över utvecklingen sedan Berlinmurens fall 1989. Där finns bl. a. besvikelsen över att hela vänstern fick skulden för vad som gick snett i Öst, och inte bara de moskvatrogna kommunisterna.
Kollektivism, kare pastorn, ar ett kontinuum. Det finns ingen demarkationslinje mellan kollektivism med hallonsmak, kollektivism med jordgubbssmak och salt-lakrits-kollektivism. Nar man val bestamt sig for att man vill att den offentliga makten ska ingripa i folks liv mot deras vilja har man tagit steget over i det kollektivistiska kontinuum. Sedan ar det, som Ayn Rand papekade, bara en tidsfraga innan ens kollektivistiska asikter forsvarar den sovjetiska stalinismen.
Pastorn sjalv borde ju veta. Han tycker att all egendom av namvard betydelse ska kollektiviseras. Han vill socialisera foretag och forbjuda ackumulation av privat egendom. Detta ar en politik som den offentliga makten kan vidmakthalla om och endast om den samtidigt avskaffar yttrandefriheten (vilket bevisades av den s.k. "socialismen med manskligt ansikte" i Tjeckoslovakien 1968). Det ar djupt allvarligt att en professor vid ett svenskt universitet, som har livstidsanstallning pa skattebetalarnas bekostnad och samtidigt far saga vad tusan han vill om de skattebetalare som star for hans lon, sitter och torgfor sadana totalitara uppfattningar.
"Vänsterns skuld" blev snart ett begrepp, som myntades av Per Ahlmark. Denna s. k. vänsterns skuld blev snart en kollektivskuld, och omfattade långt ifrån bara de förhållandevis fåtaliga Moskva- eller Pekingtrogna kommunisterna.
I vilket avseende skiljer sig Pastor Svenssons faktiska politiska agenda fran den som kommunisterna i Moskva eller Peking implementerade?
De från liberalt håll påkletade anklagelserna omfattade inte bara Jan Myrdal när han reste till Kampuchea 1978, utan även många av oss som var för små för att ha upplevt, än mindre haft chansen att försvara förtrycket under Stalin, Mao eller Pol Pot. Jag var 8 år 1975, när Pol Pot tog över, och 11 år när Jan Myrdal åkte på sin berömda vänskapsresa. Jag var 12 år när Sovjetunionen invaderade Afghanistan, och 14 när fackföreningen Solidaritet förbjöds i Polen 1981. När jag och Åsa Linderborg föddes hade Stalin varit död i ett och ett halft decennium. Varför skulle vi, och för den delen ännu yngre vänstersympatisörer känna någon skuld?
Darfor att du, herr pastor, vill fora en politik som skulle fora Sverige raka vagen tillbaks till ostra sidan av Berlinmuren. Jag ar overtygad om att du mycket val begriper att den kollektivisering av egendom som du foresprakar leder till en sovjetisk stalinism. Det enda som bolsjevikerna onskade gora efter den ryska revolutionen var namligen att socialisera egendom. Allt annat, inklusive asiktsfortryck, arbetslager och annat smatt och gott, foljde med som ett nodvandigt villkor for att man skulle kunna genomfora och bibehalla socialiseringen av egendom.
Det har vet du, pastorn. Du ar bara alldeles for intellektuellt ohederlig for att kunna erkanna detta.
Är vår skuld större än den skuld som t. ex. Göran Hägglund och andra kristdemokrater har för de kristna korstågen under 1000-talet?
Baste pastorn - jag vet att du tror att tiden kan gora kullebyttor bade framat och bakat. Men det ar faktiskt sa att det stalinistiska Sovjet existerade under 1900-talet, dvs nio hundra ar efter de kristna korstagen. Det gor Sovjetunionen aningen mer relevant for var samtid an de kristna korstagen.
Åsa Linderborg slår därför an strängar i mitt minne som jag tror delas av den vänstergeneration som är födda från slutet av 1960-talet och framåt, alltså alla vi som inte ens hade kunnat bli medlöpare med diktaturerna i öst ens om vi hade velat. Det var helt enkelt för sent, och vi var knappt vuxna när Berlinmuren äntligen föll.
Sa varfor star du da dar i din akademiska predikostol och foresprakar en stalinisering av Sverige??
Större delen av vårt vuxna liv, efter att vi nått rösträttsåldern, har varit en upplevelse av reträtt och besvikelse. Alla politiska partier, från Vänsterpartiet till Moderaterna, trängs nu i mitten och flirtar med den s. k. "medelklassen".
Dags for pastorn att idka lite marxistisk sjalvkritik. Han har daligt samvete for att han tillhor "medelklassen". Kanske han mar battre om han far veta att Marx aldrig definierade medelklassen i sitt klassystem?
Resultatet blir politisk apati och framgångar för högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna. Vänsterns tillbakagång och defensiva hållning sedan 1990-talet har därmed också utvecklats till den representativa demokratins kris.
Den enda demokratiska kris Sverige lider av ar den som socialdemokraterna skapat, dels genom sin omskrivning av grundlagen i borjan av 70-talet, dels genom sitt fiskala overfall pa svensk ekonomi under 90-talet. Den demokratiska krisen i Sverige ar saledes ett verk av vanstern, ingen annan. (Kanske Pastor Sveinsson inte vet att Sverige har haft socialdemokratiska regeringar nastan oavbrutet sedan 1932?)
Utan tydliga politiska skiljelinjer mellan partierna förlorar många väljare, inklusive undertecknad, intresset för partipolitik och motivationen för att rösta. Vad är det för mening att gå och rösta om alla sju partierna i Riksdagen bara är mer eller mindre socialliberala varianter på samma underliggande tema?
Aven om socialliberalism ar socialism med aspartam i stallet for vanligt socker, ska det val andock papekas har att Sverige har varldens hogsta skatter. Att prata om ett sadant land i nagra andra termer an ohejdad socialism ar rent ut sagt absurt.
En skillnad mellan mig och Åsa Linderborg var dock att jag aldrig var involverad i Kommunistiska Ungdomsförbundet (KU, föregångare till Ung Vänster), som hon var. Åsa Linderborg skriver i sin artikel om en intressant kongress i Budapest, våren 1989, där hon upplevde de oppositionella stämningarna inom det ungerska regeringspartiet. Jag är personligen rätt glad att jag aldrig blev insyltad med partigängarna i Öst, och vänstern har för mig alltid varit mycket mer än Vänsterpartiet och dess föregångare Vpk. Vänstern som rörelse kan rimligtvis inte monopoliseras av ett polititiskt parti eller gruppering, utan är ett brett spektrum av inom- och utomparlamentariska politiska rörelser och strömningar även inom andra partier, inte minst inom socialdemokratin.
Och nar du, Pastor Svensson, far som du vill och staten har konfiskerat all egendom i Sverige av nagon som helst nominell betydelse, kommer manga av dessa vanstergrupperingar att sakta men sakert tyna bort under tyngden fran ett enda parti. Asiktsskillnader om inkomstfordelning, skatter, offentliga utgifter, privat egendom etc blir inte bara meningslosa, utan statsfientlig propaganda. Kvar finns bara ett parti - precis som i...
Monday, November 9, 2009
SOCIALISTER MISSNOJDA MED SVERIGE
FN ar inte direkt en institution dar frihetliga och demokratiska ideal frodas. En majoritet av organisationens medlemsstater ar mer eller mindre aggressiva diktaturer. Bland annat har Libyen och Sudan styrt organisationens kommitte for manskliga rattigheter. Nar FN verkar aktivt inom olika politiska omraden gor man det dessutom med socialistiska fortecken, som exempelvis i ambitionen att fa en egen, oberoende beskattningsmyndighet.
Just darfor att FN ar en sa medioker institution med avseende pa individuell och ekonomisk frihet ar det desto mer remarkabelt nar ett organ affilierat med organisationen kritiserar den utmarkta socialistiska modellstaten Sverige.
FN och ett 15-tal organisationer riktar hård kritik mot Sverige för att inom vissa områden inte följa flera viktiga FN-konventioner. – Det finns en bild av att Sverige ligger långt framme när det gäller mänskliga rättigheter. Men om man skrapar på ytan ser det annorlunda ut, säger FN-förbundets presschef Pekka Johansson till Svenska Dagbladet.
Och da talar han inte att landet har varldens hogsta skatter, ett parlamentariskt system som tillater minoriteten att styra over majoriteten eller franvaron av en oberoende konstitutionsdomstol. Nej, det handlar i manga stycken i stallet om socialisternas egna paradgrenar.
För första gången kallas regeringen i maj till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådet undersöker regelbundet hur FN:s medlemsstater lever upp till sina åtaganden i FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. Och nu har turen kommit till Sverige. Innan granskningen begär rådet redan nu in rapporter från frivilligorganisationer. Det är dessa som ligger i grund för kritiken.
Ett nagot bisarrt forfarande som knappast garanterar en vetenskapligt ovaldig analys. Icke desto mindre - det ar sa har FN fungerar och det ar sa har vanstern vill att FN ska fungera. Saledes:
Bakom rapporten står Svenska FN-förbundet med stöd av ett 15-tal organisationer. Enligt rapporen bör Sverige bland annat kritiseras på följande områden: Våld mot kvinnor, bara 5–10 procent av de polisanmälda fallen leder till domstol.
Alla de riksdagsledamoter som a ena sidan kallar sig feminister och a andra sidan rostat for att stanga polisstationer bor ta det har i beaktande. Alla socialister som ocksa sager sig sta upp for kvinnors rattigheter, men som sveper statistik om etnisk och kulturell overrepresentation inom gruppen valdtaktsman under mattan, bor ocksa ta sig en sjalvkritisk titt i spegeln.
Barns rättigheter. Barn har enligt FN-konventionen rätt till utbildning och hälsovård även om de är asylsökande, men det efterlevs inte alltid i Sverige. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.
Och detta trots att Sverige haft socialistiska regeringar praktiskt taget oavbrutet sedan 1932, att fackmaffian mer eller mindre styr arbetsmarknaden efter eget gottfinnande och att det svenska parlamentet och svenska regeringar har bland varldens hogsta andel kvinnor. Hur kan detta komma sig? Samtidigt som lonegapet mellan kvinnor och man okat i Sverige (kvinnolonderna lag pa 90 procent av mannens loner i slutet av 80-talet) har det minskat har i USA, sa till den grad att bland annat unga kvinnor tjanar mer an jamnariga man.
Nar man fortfarande tjanar mer an kvinnor ar det for ovrigt intressant att stalla fragan: varfor anstaller foretagare man som kostar mer for samma arbete utfort?
Hatbrotten ökar och leder sällan till åtal. Av 155 attacker mot etniska minoriteter 2007 inleddes bara rättsprocesser i fem fall.
Och da ar den svenska definitionen av hatbrott snavare an motsvarande definition som anvands av FBI. Men uppenbarligen anvander FN sin egen definition, eftersom attacker mot etniska minoriteter bara ar en del av vad man normalt kallar hate crimes.
Icke desto mindre ar bristen pa atal, for att inte tala om fallande domar, i det har avseendet ytterligare ett vittnesmal om hur den svenska offentliga makten gor socialistiska prioriteringar: man foredrar att skydda inkomstomfordelning mellan medborgarna och "omsorgsrelaterad" tjansteproduktion over skydd for liv, frihet och egendom. Jag har tidigare papekat att staten lagger ner polisstationer runtom i Sverige samtidigt som man ger kommunerna bidrag till att halla fritidsgardar oppna - fritidsgardar dar unga brottslingar kan halla till nar de inte ar ute och begar brott.
Sverige bör införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt rapporten.
Nej. Hur mycket jag an avskyr racistiska ideologier ar ett forbud mot dessa ett oerhort trubbigt vapen som forr eller senare kommer att anvandas mot organisationer som inte alls ar racistiska. Lagen blir ett rent politiskt instrument for att tysta politiska motstandare. Ett gott exempel pa detta ar Sverigedemokraterna. Manga anser att Sverigedemokraterna ar racister; manga andra anser inte att Sverigedemokraterna ar racister. Om SD forbjods under ett forbud mot racistiska organisationer skulle det innebara att de problem som SD (ratt eller fel) pekar pa i samband med invandringen inte langre kan diskuteras offentligt i Sverige. Foljderna av detta blir oerhorda - exempelvis blir det forbjudet att papeka att garningsman med icke-europeisk bakgrund ar overrepresenterade bland valdtaktsman; det blir forbjudet att diskutera problemet med "hedersmord" bland muslimer; det blir forbjudet att offentligt krava starkare stod till muslimska kvinnor som vill bryta med sina familjers patriarkala levnadsmonster.
Det skulle dessutom bli omojligt att stodja exempelvis den judiska minoriteten i Malmo som idag kanner sig forfoljd av den storre muslimska minoriteten. Att uttala kritik mot muslimer for deras trakasserier av judar skulle namligen falla under samma racistiska klausul som alltsa skulle forbjuda Sverigedemokraterna.
Man bor ocksa ta i beaktande att nar val en sorts asikter forbjudits har lagstiftarna satt ett exempel for allvarliga ingrepp i yttrandefriheten som snabbt och enkelt kan anvandas for att motivera andra ingrepp i samma yttrandefrihet. Ett forbud mot racistiska organisationer ar tankt att skydda en svag grupp i samhallet; med samma motivering kan man infora ett forbud mot organisationer (och darmed individer) som kritiserar var de anser vara lattja bland socialbidragstagare eller arbetslosa. Ytterligare ett steg blir att forbjuda kritik av fattiga som helt eller delvis ansvariga for sin egen situation - ett forbud som jag en gang horde en person forespraka eftersom, ansag vederborande, kritik mot fattiga var en form av "ekonomisk racism".
Vi kan lagga till fler och fler lankar i den har kedjan. Varje enskild lank ar till synes oskyldig. Men forr eller senare blir kedjan sa lang att staten kan vira den runt hela yttrandefriheten.
Invandrare, asylsökande och papperslösa får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till.
Det far inte infodda svenskar heller, om vi nu ska anvanda FN:s egna kriterier... Valfardsstatens besparingar diskriminerar inte. De slar blint mot alla som ar beroende av den.
Handikappade diskrimineras på arbetsmarknaden och när det gäller allmänna transporter. Romer och samer diskrimineras.
Det var ingen dalig salva. Nu ar ju de har problemen ingenting som plotsligt uppstatt under Alliansregeringen. Avvecklingen av karnan i den offentliga makten borjade under de socialistiska regeringarna pa 80- och 90-talen. Bildt-regeringen och Vikarien fortsatte i praktiken bara den socialistiska traditionen, okritiskt och utifran en forodande ideologisk feghet, forvisso, men det ar andock viktigt att papeka att hela det (smala) politiska spektrat i Sverige ar skyldiga i de avseenden FN nu kritiserar Sverige.
Sedan ar det givetvis viktigt att papeka att FN inte alls bryr sig om manga relaterade omraden. Man sager ingenting om den hoga brottsligheten som sadan. Man kritiserar inte bristen pa skydd av privat egendom. Man talar tyst om den allmanna fattigdomen i Sverige, och detta av god anledning: fattigdomen ar ett resultat av den ekonomiskt sett fortryckande valfardsstaten, och denna gillar man inom FN-byrakratin. Men oavsett det faktum att FN ar ideologiskt selektiv i sin kritik av Sverige ar kritiken som sagt intressant, eftersom Sverige ar uppbyggt och styrs enligt samma socialistiska principer som har manga, manga anhangare inom FN-byrakratin.
Just darfor att FN ar en sa medioker institution med avseende pa individuell och ekonomisk frihet ar det desto mer remarkabelt nar ett organ affilierat med organisationen kritiserar den utmarkta socialistiska modellstaten Sverige.
FN och ett 15-tal organisationer riktar hård kritik mot Sverige för att inom vissa områden inte följa flera viktiga FN-konventioner. – Det finns en bild av att Sverige ligger långt framme när det gäller mänskliga rättigheter. Men om man skrapar på ytan ser det annorlunda ut, säger FN-förbundets presschef Pekka Johansson till Svenska Dagbladet.
Och da talar han inte att landet har varldens hogsta skatter, ett parlamentariskt system som tillater minoriteten att styra over majoriteten eller franvaron av en oberoende konstitutionsdomstol. Nej, det handlar i manga stycken i stallet om socialisternas egna paradgrenar.
För första gången kallas regeringen i maj till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådet undersöker regelbundet hur FN:s medlemsstater lever upp till sina åtaganden i FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. Och nu har turen kommit till Sverige. Innan granskningen begär rådet redan nu in rapporter från frivilligorganisationer. Det är dessa som ligger i grund för kritiken.
Ett nagot bisarrt forfarande som knappast garanterar en vetenskapligt ovaldig analys. Icke desto mindre - det ar sa har FN fungerar och det ar sa har vanstern vill att FN ska fungera. Saledes:
Bakom rapporten står Svenska FN-förbundet med stöd av ett 15-tal organisationer. Enligt rapporen bör Sverige bland annat kritiseras på följande områden: Våld mot kvinnor, bara 5–10 procent av de polisanmälda fallen leder till domstol.
Alla de riksdagsledamoter som a ena sidan kallar sig feminister och a andra sidan rostat for att stanga polisstationer bor ta det har i beaktande. Alla socialister som ocksa sager sig sta upp for kvinnors rattigheter, men som sveper statistik om etnisk och kulturell overrepresentation inom gruppen valdtaktsman under mattan, bor ocksa ta sig en sjalvkritisk titt i spegeln.
Barns rättigheter. Barn har enligt FN-konventionen rätt till utbildning och hälsovård även om de är asylsökande, men det efterlevs inte alltid i Sverige. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.
Och detta trots att Sverige haft socialistiska regeringar praktiskt taget oavbrutet sedan 1932, att fackmaffian mer eller mindre styr arbetsmarknaden efter eget gottfinnande och att det svenska parlamentet och svenska regeringar har bland varldens hogsta andel kvinnor. Hur kan detta komma sig? Samtidigt som lonegapet mellan kvinnor och man okat i Sverige (kvinnolonderna lag pa 90 procent av mannens loner i slutet av 80-talet) har det minskat har i USA, sa till den grad att bland annat unga kvinnor tjanar mer an jamnariga man.
Nar man fortfarande tjanar mer an kvinnor ar det for ovrigt intressant att stalla fragan: varfor anstaller foretagare man som kostar mer for samma arbete utfort?
Hatbrotten ökar och leder sällan till åtal. Av 155 attacker mot etniska minoriteter 2007 inleddes bara rättsprocesser i fem fall.
Och da ar den svenska definitionen av hatbrott snavare an motsvarande definition som anvands av FBI. Men uppenbarligen anvander FN sin egen definition, eftersom attacker mot etniska minoriteter bara ar en del av vad man normalt kallar hate crimes.
Icke desto mindre ar bristen pa atal, for att inte tala om fallande domar, i det har avseendet ytterligare ett vittnesmal om hur den svenska offentliga makten gor socialistiska prioriteringar: man foredrar att skydda inkomstomfordelning mellan medborgarna och "omsorgsrelaterad" tjansteproduktion over skydd for liv, frihet och egendom. Jag har tidigare papekat att staten lagger ner polisstationer runtom i Sverige samtidigt som man ger kommunerna bidrag till att halla fritidsgardar oppna - fritidsgardar dar unga brottslingar kan halla till nar de inte ar ute och begar brott.
Sverige bör införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt rapporten.
Nej. Hur mycket jag an avskyr racistiska ideologier ar ett forbud mot dessa ett oerhort trubbigt vapen som forr eller senare kommer att anvandas mot organisationer som inte alls ar racistiska. Lagen blir ett rent politiskt instrument for att tysta politiska motstandare. Ett gott exempel pa detta ar Sverigedemokraterna. Manga anser att Sverigedemokraterna ar racister; manga andra anser inte att Sverigedemokraterna ar racister. Om SD forbjods under ett forbud mot racistiska organisationer skulle det innebara att de problem som SD (ratt eller fel) pekar pa i samband med invandringen inte langre kan diskuteras offentligt i Sverige. Foljderna av detta blir oerhorda - exempelvis blir det forbjudet att papeka att garningsman med icke-europeisk bakgrund ar overrepresenterade bland valdtaktsman; det blir forbjudet att diskutera problemet med "hedersmord" bland muslimer; det blir forbjudet att offentligt krava starkare stod till muslimska kvinnor som vill bryta med sina familjers patriarkala levnadsmonster.
Det skulle dessutom bli omojligt att stodja exempelvis den judiska minoriteten i Malmo som idag kanner sig forfoljd av den storre muslimska minoriteten. Att uttala kritik mot muslimer for deras trakasserier av judar skulle namligen falla under samma racistiska klausul som alltsa skulle forbjuda Sverigedemokraterna.
Man bor ocksa ta i beaktande att nar val en sorts asikter forbjudits har lagstiftarna satt ett exempel for allvarliga ingrepp i yttrandefriheten som snabbt och enkelt kan anvandas for att motivera andra ingrepp i samma yttrandefrihet. Ett forbud mot racistiska organisationer ar tankt att skydda en svag grupp i samhallet; med samma motivering kan man infora ett forbud mot organisationer (och darmed individer) som kritiserar var de anser vara lattja bland socialbidragstagare eller arbetslosa. Ytterligare ett steg blir att forbjuda kritik av fattiga som helt eller delvis ansvariga for sin egen situation - ett forbud som jag en gang horde en person forespraka eftersom, ansag vederborande, kritik mot fattiga var en form av "ekonomisk racism".
Vi kan lagga till fler och fler lankar i den har kedjan. Varje enskild lank ar till synes oskyldig. Men forr eller senare blir kedjan sa lang att staten kan vira den runt hela yttrandefriheten.
Invandrare, asylsökande och papperslösa får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till.
Det far inte infodda svenskar heller, om vi nu ska anvanda FN:s egna kriterier... Valfardsstatens besparingar diskriminerar inte. De slar blint mot alla som ar beroende av den.
Handikappade diskrimineras på arbetsmarknaden och när det gäller allmänna transporter. Romer och samer diskrimineras.
Det var ingen dalig salva. Nu ar ju de har problemen ingenting som plotsligt uppstatt under Alliansregeringen. Avvecklingen av karnan i den offentliga makten borjade under de socialistiska regeringarna pa 80- och 90-talen. Bildt-regeringen och Vikarien fortsatte i praktiken bara den socialistiska traditionen, okritiskt och utifran en forodande ideologisk feghet, forvisso, men det ar andock viktigt att papeka att hela det (smala) politiska spektrat i Sverige ar skyldiga i de avseenden FN nu kritiserar Sverige.
Sedan ar det givetvis viktigt att papeka att FN inte alls bryr sig om manga relaterade omraden. Man sager ingenting om den hoga brottsligheten som sadan. Man kritiserar inte bristen pa skydd av privat egendom. Man talar tyst om den allmanna fattigdomen i Sverige, och detta av god anledning: fattigdomen ar ett resultat av den ekonomiskt sett fortryckande valfardsstaten, och denna gillar man inom FN-byrakratin. Men oavsett det faktum att FN ar ideologiskt selektiv i sin kritik av Sverige ar kritiken som sagt intressant, eftersom Sverige ar uppbyggt och styrs enligt samma socialistiska principer som har manga, manga anhangare inom FN-byrakratin.
Sunday, November 8, 2009
BERLINMUREN, VPK OCH VALET 2010
Jag hade tankt skriva en artikel rorande Berlinmurens fall och det faktum att VPK for forsta gangen nagonsin kommer att ta plats i regeringen efter nasta ars val. Men lasaren Jaguar har redan gjort detta i tva kommentarer till en tidigare bloggartikel, kommentarer som ar val varda att lasa igen.
20 år efter Berlinmurens fall och fortfarande finns Vp(k) kvar...Hur lång tid/många år tog det innan Oh-la la började envisas med att kalla sej kommunist efter att k:et försvann ur partinamnet?
Han accepterade aldrig att K:et forsvann. Han har envisats med att kalla sig kommunist i alla ar. Jag horde honom pa ett torgmote infor valet 1998 och han svarade da, pa en fraga fran nagon i publiken, att han alltid kallat sig kommunist och alltid tankte forbli kommunist.
Kommunismen är den grövsta brottsorganisationen som existerat på moder jord. 110 miljoner + döda. (Hur många har sk kriminella MC-gäng dödat förrutom andra MC-gängmedlemmar? Inte särskilt många va.). 100-tals miljoner som levt i skräck, terror och hot och som levt sina liv i fullständig meningslöshet. Hur många har inte mördats eller skickats till arbetsläger för att dom ville leva ett värdigt liv i frihet istället för att utnyttjas på det mest simpla och smutsiga sätt.
Bara det faktum att man bygger en mur genom en stad for att lasa in folk ar ett nog sa tydligt vittnesmal om hur kommunismen satter ideologin over individens frihet och integritet.
En liten klick partitoppar och militärelit som levt högt och frossat i lyxvaror (producerat i väst) medans befolkningen fått köa i timtal efter gamla och mögliga brödkanter. Jag har varit i DDR före murens fall så jag vet.
Jag besokte sjalv Sovjet, DDR, Tjeckoslovakien och Ungern. Jag sag sjalv samma elande som Jaguar beskriver.
Jag köade i timmar för mjölk. När jag kom fram var den slut, men dom lyckades få fram något som liknade mjölk och till och med en gång var mjölk eller iallafall var tänkt att bli mjölk. Glassen var helt smaklös och saften smakade direkt äckligt. Senare noterade jag hur man sköljde saftglasen i smutsvatten där kanske hundratals andra glas sköljts.Är det dessa dårar/psykopater som hyllade och var en del av den organisationen (kommunism) som nu ska sitta i regeringen 2010. Jag tror att anledningen att flytta kommer aldrig att bli större.
Det mest riskfyllda receptet for Sveriges del ar att Raggaren blir statsminister med direkt beroende av VPK, vilka far tva, kanske tre ministerposter. Samtidigt tar Sverigedemokraterna plats i Riksdagen och blir utfrysta av alla andra partier. Raggarens regering blir en minoritetsregering som inte klarar att fora nagon langsiktig politik i nagot avseende, utom i fraga om hogre skatter (annars lamnar VPK regeringen) och annu hardare finanspolitik (dvs annu tuffare besparingar i offentlig verksamhet). Samtidigt fortsatter bade den organiserade och oorganiserade brottsligheten att stiga; nationaldemokrater, AFA och andra utomparlamentariska politiska valdsgrupper fortsatter vaxa till sig i skuggan av en allt mer arbetsoduglig Riksdag. Den effektiva arbetslosheten forblir i 25-30-procents-intervallet, langt over 50 procent for ungdomar. Forsakringskassan bryter samman och ombildas till en form av socialbidragskassa (man infor "inkomstgaranti" i stallet for ersattning efter procent av inkomsten).
Lagg till kaotisk a-kassa, fler stangda polisstationer etc och Sverige kan snabbt hamna i nagot som liknar en korsning mellan Weimar-republiken och Chile under Allende. Det vore latt for hansynslosa krafter i den totalitara fyrklovern nazism/socialism/fascism/kommunism att utnyttja en sadan situation till sin egen fordel.
"Om man inte är vänster när man är ung har man inget hjärta. Om man inte är höger när man är gammal har man ingen hjärna." Visst, Pol Pot och Stalin var kärleken personifierade. (Ironi)Angående nazismen så är det andra sidan av det kommunistiska myntet. Karl Marx som själv var jude, sa att juden kommer att bli omöjlig i det "socialistiska paradiset". Sen brukar socialister säga:"Det kommer inte att bli som i Sovjet!" (Eller DDR, Nordkorea, Rumänien osv.) Jo, det är precis så det kommer att gå. Om samma recept överallt lett till samma soppa så är det receptet det är fel på. Först är allt bra (förrutom att ett antal tusen borgare/direktörer/rika avrättats/mördats). Sedan börjar problem komma med den urusla planekonomin.
Har gor Jaguar en lysande poang som aningslosa unga svenska socialister aldrig begripit.
Resultat/produktionens kvalitet och kvantitet är på en skrattretande låg nivå. Varorna är som skämtprodukter och tjänsterna påminner mer om sk practical jokes. Ledarna/eliten kommer då att leta förrädare/borgare som måste bestraffas hårt, eftersom ledarnas/elitens egen inkompetens inte ligger bakom det urusla resultatet. (Ledarna kan man säga är takers snarare än det motsatta givers, eller roffare som jag föredrar att kalla dom ur ekonomisk synvinkel). Efter att "dom skyldiga" straffats fortsätter dock planekonomin att visa upp sina katastrofala resultat och man fortsätter straffa oskyldiga. Ja man bygger läger för att samla upp dom i. Censur är förstås infört så att inga kritiker av planekonomin får komma till tals. (Även om förstås förbjudna texter av typen Solsjenitzyns GULAG-arkipelagen finns under jorden).
Solzhenitsyn ar formodligen varldshistoriens basta dokumentalist nar det kommer till kommunismens avskyvarda brott mot individers frihet, men ocksa just den byrakratiska process som Jaguar beskriver har. Jag har traffat manga som vaxte upp i Sovjet eller dess satellitstater som beskrivit precis samma process, dock med skillnaden att de sjalva fanns bland den av kommunisterna utpekade kadern av "forradare" och hade lyckats fly, hals over huvud. En av mina narmaste vanner hoppade i sjon och simmade iland fran en bat han jobbade pa. En annan gick i tva veckor genom de karelska skogarna. Mitt i vintern. Bagge var villiga att do hellre an att stanna kvar i socialismens fangelse, och de visste att deras slaktingar, som fanns kvar, skulle utsattas for de mest vidriga trakasserier. Trots det valde de att fly.
Visste ni förresten att det var de våldsbrottslingars uppgift i fånglägren att trakassera dom "politiska" brottslingarna.
Och som tack brukade kommuniststaterna slappa valdsbrottslingarna forst nar de gjorde begransade "amnestier" och lat folk fly.
Egot hos den store ledaren och makteliten växer till absurda/komiska nivåer. Den store ledaren är bäst i allt. Stalin var tex mästare i all vetenskap och Kim Jong-Il mästare i bl a golf där han gick runt på 18 slag. Att man skulle ens tänka tanken att kunna kritisera ledaren i en sådan situation är fullkomligt galet i teorin och självmord i praktiken.Är det den här typen av pajasar som ogenerat hyllat sådana här pajaserier/brutalitet/människoförakt/hat som nu ska sitta i regeringen efter 2010? Detta mer än 20 år efter murens fall och kommunisterna blev tagna med byxorna nere. Minns bara Ceaucescu som berikade sej på de mest skamlösa sätt samtidigt som folket levde under miserabla förhållanden.Minns Molotov-Ribbentrop pakten. Och VPK-ledaren som hyllade Hitler. Och den gamle nazistledaren som sade att han skulle rösta på VPK.
20 år efter Berlinmurens fall och fortfarande finns Vp(k) kvar...Hur lång tid/många år tog det innan Oh-la la började envisas med att kalla sej kommunist efter att k:et försvann ur partinamnet?
Han accepterade aldrig att K:et forsvann. Han har envisats med att kalla sig kommunist i alla ar. Jag horde honom pa ett torgmote infor valet 1998 och han svarade da, pa en fraga fran nagon i publiken, att han alltid kallat sig kommunist och alltid tankte forbli kommunist.
Kommunismen är den grövsta brottsorganisationen som existerat på moder jord. 110 miljoner + döda. (Hur många har sk kriminella MC-gäng dödat förrutom andra MC-gängmedlemmar? Inte särskilt många va.). 100-tals miljoner som levt i skräck, terror och hot och som levt sina liv i fullständig meningslöshet. Hur många har inte mördats eller skickats till arbetsläger för att dom ville leva ett värdigt liv i frihet istället för att utnyttjas på det mest simpla och smutsiga sätt.
Bara det faktum att man bygger en mur genom en stad for att lasa in folk ar ett nog sa tydligt vittnesmal om hur kommunismen satter ideologin over individens frihet och integritet.
En liten klick partitoppar och militärelit som levt högt och frossat i lyxvaror (producerat i väst) medans befolkningen fått köa i timtal efter gamla och mögliga brödkanter. Jag har varit i DDR före murens fall så jag vet.
Jag besokte sjalv Sovjet, DDR, Tjeckoslovakien och Ungern. Jag sag sjalv samma elande som Jaguar beskriver.
Jag köade i timmar för mjölk. När jag kom fram var den slut, men dom lyckades få fram något som liknade mjölk och till och med en gång var mjölk eller iallafall var tänkt att bli mjölk. Glassen var helt smaklös och saften smakade direkt äckligt. Senare noterade jag hur man sköljde saftglasen i smutsvatten där kanske hundratals andra glas sköljts.Är det dessa dårar/psykopater som hyllade och var en del av den organisationen (kommunism) som nu ska sitta i regeringen 2010. Jag tror att anledningen att flytta kommer aldrig att bli större.
Det mest riskfyllda receptet for Sveriges del ar att Raggaren blir statsminister med direkt beroende av VPK, vilka far tva, kanske tre ministerposter. Samtidigt tar Sverigedemokraterna plats i Riksdagen och blir utfrysta av alla andra partier. Raggarens regering blir en minoritetsregering som inte klarar att fora nagon langsiktig politik i nagot avseende, utom i fraga om hogre skatter (annars lamnar VPK regeringen) och annu hardare finanspolitik (dvs annu tuffare besparingar i offentlig verksamhet). Samtidigt fortsatter bade den organiserade och oorganiserade brottsligheten att stiga; nationaldemokrater, AFA och andra utomparlamentariska politiska valdsgrupper fortsatter vaxa till sig i skuggan av en allt mer arbetsoduglig Riksdag. Den effektiva arbetslosheten forblir i 25-30-procents-intervallet, langt over 50 procent for ungdomar. Forsakringskassan bryter samman och ombildas till en form av socialbidragskassa (man infor "inkomstgaranti" i stallet for ersattning efter procent av inkomsten).
Lagg till kaotisk a-kassa, fler stangda polisstationer etc och Sverige kan snabbt hamna i nagot som liknar en korsning mellan Weimar-republiken och Chile under Allende. Det vore latt for hansynslosa krafter i den totalitara fyrklovern nazism/socialism/fascism/kommunism att utnyttja en sadan situation till sin egen fordel.
"Om man inte är vänster när man är ung har man inget hjärta. Om man inte är höger när man är gammal har man ingen hjärna." Visst, Pol Pot och Stalin var kärleken personifierade. (Ironi)Angående nazismen så är det andra sidan av det kommunistiska myntet. Karl Marx som själv var jude, sa att juden kommer att bli omöjlig i det "socialistiska paradiset". Sen brukar socialister säga:"Det kommer inte att bli som i Sovjet!" (Eller DDR, Nordkorea, Rumänien osv.) Jo, det är precis så det kommer att gå. Om samma recept överallt lett till samma soppa så är det receptet det är fel på. Först är allt bra (förrutom att ett antal tusen borgare/direktörer/rika avrättats/mördats). Sedan börjar problem komma med den urusla planekonomin.
Har gor Jaguar en lysande poang som aningslosa unga svenska socialister aldrig begripit.
Resultat/produktionens kvalitet och kvantitet är på en skrattretande låg nivå. Varorna är som skämtprodukter och tjänsterna påminner mer om sk practical jokes. Ledarna/eliten kommer då att leta förrädare/borgare som måste bestraffas hårt, eftersom ledarnas/elitens egen inkompetens inte ligger bakom det urusla resultatet. (Ledarna kan man säga är takers snarare än det motsatta givers, eller roffare som jag föredrar att kalla dom ur ekonomisk synvinkel). Efter att "dom skyldiga" straffats fortsätter dock planekonomin att visa upp sina katastrofala resultat och man fortsätter straffa oskyldiga. Ja man bygger läger för att samla upp dom i. Censur är förstås infört så att inga kritiker av planekonomin får komma till tals. (Även om förstås förbjudna texter av typen Solsjenitzyns GULAG-arkipelagen finns under jorden).
Solzhenitsyn ar formodligen varldshistoriens basta dokumentalist nar det kommer till kommunismens avskyvarda brott mot individers frihet, men ocksa just den byrakratiska process som Jaguar beskriver har. Jag har traffat manga som vaxte upp i Sovjet eller dess satellitstater som beskrivit precis samma process, dock med skillnaden att de sjalva fanns bland den av kommunisterna utpekade kadern av "forradare" och hade lyckats fly, hals over huvud. En av mina narmaste vanner hoppade i sjon och simmade iland fran en bat han jobbade pa. En annan gick i tva veckor genom de karelska skogarna. Mitt i vintern. Bagge var villiga att do hellre an att stanna kvar i socialismens fangelse, och de visste att deras slaktingar, som fanns kvar, skulle utsattas for de mest vidriga trakasserier. Trots det valde de att fly.
Visste ni förresten att det var de våldsbrottslingars uppgift i fånglägren att trakassera dom "politiska" brottslingarna.
Och som tack brukade kommuniststaterna slappa valdsbrottslingarna forst nar de gjorde begransade "amnestier" och lat folk fly.
Egot hos den store ledaren och makteliten växer till absurda/komiska nivåer. Den store ledaren är bäst i allt. Stalin var tex mästare i all vetenskap och Kim Jong-Il mästare i bl a golf där han gick runt på 18 slag. Att man skulle ens tänka tanken att kunna kritisera ledaren i en sådan situation är fullkomligt galet i teorin och självmord i praktiken.Är det den här typen av pajasar som ogenerat hyllat sådana här pajaserier/brutalitet/människoförakt/hat som nu ska sitta i regeringen efter 2010? Detta mer än 20 år efter murens fall och kommunisterna blev tagna med byxorna nere. Minns bara Ceaucescu som berikade sej på de mest skamlösa sätt samtidigt som folket levde under miserabla förhållanden.Minns Molotov-Ribbentrop pakten. Och VPK-ledaren som hyllade Hitler. Och den gamle nazistledaren som sade att han skulle rösta på VPK.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
