EKONOMI, EKOLOGI OCH SOCIALISTISK KORTSLUTNING

Den idoge vansterbloggaren Erik Svensson har last en artikel i en tidskrift. Artikeln sager att om man okar inkomstskillnaderna i ett land - eller en amerikansk delstat - sa minskar ocksa biodiversiteten. Med andra ord: stora inkomstskillnader utrotar djurarter.

Detta later ju som musik i oronen pa diverse socialister, sa det ar kanske forstaeligt att Erik Svensson blir upplivad. Han sitter forresten i redaktionen, men det har sakert ingenting med hans gladjeyra att gora.

Innan jag gar igenom vilket charlatanistiskt amatorjobb studien i fraga ar, ska jag kanske beratta om en kollega till mig. Han skrev nyligen och berattade att han lyckats fa fram ovedersagliga, statistiskt val grundade bevis for att om vi okar andelen grundskolestudenter som gar i privatskola med fem procentenheter, sa kommer ungdomskriminaliteten att forsvinna. Han hade bevisat, sa han, att for varje procentenhet som vi okar andelen elever i privatskolor med, kommer ungdomskriminaliteten att sjunka med 22 procent. Resultaten var linjara, enligt honom, vilket saledes innebar att fem procentenheter fler elever i privatskola skulle mer an utrota ungdomsbrottsligheten.

Min kollega trodde nu inte sjalv pa resultaten. Sambandet ar naturligtvis komplett orimligt. Men han tyckte de var ganska komiska eftersom den vetenskapliga metod med vilken han fick fram resultaten, var perfekt i alla relevanta avseenden.

Med den har lilla historien i bakhuvudet, lat oss nu ga vidare till artikeln som Erik Svensson ar sa lyrisk over. En grupp forskare, som det heter, har funnit att stora inkomstskillnader korrelerar med lag biodiversitet. Later ju fantastiskt, eller hur?

Sa hur fann da forskarna fram till detta remarkabla resultat? Jo, sa har gjorde de. Forst ville de bevisa att inkomstskillnader minskar antalet vertebrat-arter. For detta anvande de ett ars data for inkomstskillnader och ett ars data for biodiversitet. Detta sa kallade cross section-urval av data sager naturligtvis ingenting om vad som hander over tiden - for detta fordras tidsserie-data. Sa for att framstalla sina data som om de vore relevanta over tiden, har man valt data over inkomstskillnader fran 1989 och data over biodiversitet fran 2004. For den oinvigde lasaren ser det ut som om man darmed bevisar att inkomstskillnader paverkar biodiversiteten negativt med en femton ar lang efterslapning.

Nu ar det naturligtvis inte sa det forhaller sig. Anledningen till att forfattarna av artikeln anvande inkomstdata fran 1989 ar inte att de trodde att det skulle finnas en lang tidsefterslapning - utan helt enkelt att det var det ar man kunde fa fram mest data for. Dvs: hade de fatt mest inkomstdata fran 1998 i stallet, sa hade man anvant det aret.

Forfattarna presenterar ingen som helst teoretisk ram till hur och varfor en sa lang tidsefterslapning skulle ge negativa effekter pa biodiversiteten.

Na. Men kanske det trots allt ar sa att deras resultat ar signifikanta, trots deras nagot ovetenskapliga satt att bestamma vilka data man skulle anvanda? Nja, inte riktigt. Om vi granskar resultaten sasom forfattarna presenterar dem, ser vi att om man tar bort de tre extremerna i varje anda - dvs de tre mest "olika" och mest "avdiversifierade" observationerna, samt de tre minst olika och mest diversifierade - blir det plotsligt langt mycket svarare att dra nagra slutsatser av studien.

Den har kvalitetsbristen hos deras data hade forfattarna upptackt om de forsokt sig pa att teoretisera sitt dataval innan de gjorde sina forsta korningar. A andra sidan hade teoretiseringen naturligtvis rest ganska signifikanta fragor om de transmissionsmekanismer som maste finnas for att ett samband av det har slaget ska vara nagot annat an korrelativ onani. Med andra ord: om deras studie ska kallas vetenskaplig, sa ska naturligtvis ocksa min kollegas resultat rorande ungomdskriminalitet och privatskolor tas pa samma allvar.

Na. Men forfattarna har ju ocksa en genuin tidsserie pa biodiversitet som man testar mot inkomstskillnader, eller hur? Jo, det ar sant. Man har definierat ett nummer for minskningen av biodiversiteten over en 40-arsperiod: 1966-2005. Den har minskningsvariabeln testar man sa mot - aterigen - ett enda ars inkomstdata. Den har gangen har man valt 1969.

Sa nu forsoker alltsa de har forskarna att pasta att en biodiversitetsminskning som borjar 1966 orsakas av inkomstskillnaderna tre ar senare.

Elegant, eller hur? Visserligen finns det fysiker som forsoker overtyga oss om att det faktiskt gar att reversera tid, dvs vanda pa relationen mellan orsak och verkan. Det ar mojligt att det gar. Men om sa ar fallet vore det naturligtvis bra om Erik Svenssons kompisar kunde prestera ens ett modikum av teori om hur orsak och verkan inom det ekonomiska systemet vander pa sig. Mig veterligen - och jag har sysslat med nationalekonomi bra lange nu - finns det ingen ekonomisk modell som overtygande kan reversera orsak och verkan. Det finns oanvandbara modeller som saknar tid, men de har forskarna gar ett steg langre an sa.

Nar de nu gjort sin volt i tid och rum och landat pa huvudet, vill forskarna att vi ska tro att 1969 ars inkomstskillnader paverkar biodiversiteten sa langt in i framtiden som 2005. Nu ar det kausala sambandet inte bara utstrackt tre ar tillbaks i tiden, utan ocksa 36 ar in i framtiden. Det ar mer an dubbelt sa langt som tidigare, da de bara tittade 15 ar in i framtiden.

Men inte nog med detta! Man begar ocksa det synnerligen elementara felet att man jamfor en tidsberoende variabel - en forandring av biodiversiteten - med en tidsoberoende variabel, dvs en "cross section"-variabel. Detta staller dem infor den delikata uppgiften att forklara varfor just ett enda ars existerande inkomstskillnader har effekter over tiden. For att kunna gora detta maste man antingen,

--forklara hur ett enda ars inkomstskillnader kan transmittera (sprida sig) genom det ekonomiska systemet (dvs forandra ekonomisk aktivitet over tiden) sa att biodiversiteten bade fore och efter det arets inkomstskillnader paverkas; eller
--frysa hela det ekonomiska systemet 1969 och sedan forklara hur ett enda ars ekonomisk aktivitet kan paverka biodiversiteten bade tre ar bakat och 36 ar framat i tiden.

Det forsta alternativet kraver enorm makroekonomisk och mikroekonomisk fingerfardighet. Den enda ekonom i varlden jag kan forestalla mig som skulle ga med pa nagot av det har slaget ar Assar Lindbeck, som en gang ansag sig ha bevisat att ekonomisk aktivitet 1899 paverkade arbetslosheten 1999. (Kanske 1899 ars ekonomisk aktivitet ocksa paverkade biodiversiteten 1999??)

Det andra alternativet ar logiskt och kanske aven teoretiskt nagot lattare att komma undan med. Men da star vara kara forskare fortfarande dar och ska forklara hur en liten del av en ekonomi som ar fryst i tiden kan vara den mest signifikanta variabeln bakom biodiversitetens forandring over 40 ar. Med den metoden kan man namligen bevisa vad som helst eftersom den ignorerar de 40 arens ekonomiska aktivitet - framfor allt forandringarna i den.

Det logiska hade naturligtvis varit att korrelera forandringar i biodiversitet med forandringar i inkomstskillnader over, sag, 40 ar. Da hade det borjar bli lite intressant. Men att ta ett enda ar pa det har viset oppnar deras studie for sa manga implicita antaganden om "allt annat lika" att varje person som respekterar sin egen doktorsgrad borde ha stannat redan innan forsta siffran skrivits in i forsta cellen i statistikprogrammet.

Sedan finns det naturligtvis lite smaplock i studien som i sig sjalva ar problematiska:

--Vilken sorts inkomst ligger bakom Gini-koefficienten (talet for inkomstskillnader)? Ar det inkomst fore skatt, efter skatt, fore bidrag, efter bidrag?
--Varfor ar inte inkomsterna bakom Gini-koefficienten justerade for kopkraftspariteter, medan kontrollvariabeln BNP ar det?
--Om man eliminerar de tre extremerna i den andra delen av dera studie - den dar tiden gar baklanges - sa blir resultatet praktiskt taget det omvanda, dvs storre inkomstskillnader innebar minskad minskning i biodiversiteten.

Sist och slutligen: av de tio jurisdiktioner (lander, delstater) som har storst inkomstskillnader ar biodiversitetsproblemet mindre an genomsnittet i fyra, hogre an genomsnittet i fyra och genomsnittligt i tva.

Precis vad man kan vanta sig i en studie dar ingenting annat an slumpen avgor resultatet.

Naval. Vi ska kanske inte retas alltfor mycket med Erik Svensson. Han ar en snall och godhjartad man. Men han kanske borde ga tillbaks till sina grundkurser i vetenskapliga metoder, statistik osv. Det skulle hjalpa honom att navigera i den tendentiosa skargarden...