MER OM BOSTADSBYGGANDET

Apropa min artikel om det gamla svenska bostadsbestandet - en debattartikel i Goteborgs-Posten satter en smula perspektiv pa orsaken till problemet.

Medan städernas växtvärk bli allt värre och bostadsbristen allt större, domineras hanteringen av byggärenden av såväl feghet som fördröjningar. Nödvändiga byggplaner urvattnas och försenas av otidsenlig lagstiftning och högljudda särintressen, skriver bland andra Magnus Ersman, Fastighetsägarna.

Byrakrati, kort och gott.

Den svenska arkitekturen och stadsplaneringen domineras av en stark konservatism. Bostadsproduktionen faller trendmässigt sedan flera årtionden tillbaks, trots att ekonomin och befolkningen växer. Men medan städernas växtvärk bli allt värre och bostadsbristen blir ett allt större problem domineras ändå hanteringen av byggärenden av såväl feghet som fördröjningar. Det finns i det närmaste ett oändligt antal exempel på hur spännande och för tillväxten nödvändiga byggplaner urvattnats och försenats av otidsenlig lagstiftning, långsam och ängslig byråkrati eller högljudda särintressen.

Det finns ledamoter i Sveriges Riksdag (har ett exempel) som vill avskaffa Plan- och Bygglagen. Heder at dem. Men som vanligt i svensk politik viner partipiskan ganska friskt, sa det lar inte ske mycket pa den fronten, atminstone inte de narmaste aren.

I Göteborg har exempelvis planerna på att bygga hus på Heden, en tillbyggnad på Posthushotellet eller nu senast förslaget om att bygga ett högre hus i Johanneberg alla mer eller mindre hamnat i malpåse eller reducerats kraftigt. Detta bara för att inte sticka ut och påverka den befintliga stadsbilden.

Ett utmarkt exempel pa hur en stor offentlig makt enkelt kan missbrukas. En liten offentlig makt ar, av rent aritmetiska orsaker, mindre skadlig for ekonomin och for samhallet i stort.

På samma sätt och med samma argument upplever vi att planerna på att bygga en eller flera skyskrapor i Stockholm grusas allt mer för var dag som går. Vad och var det ska byggas, vems intressen som ska väga tyngst eller om dagens plan- och bygglagstiftning (PBL) är en förutsättning eller ett hinder för tillväxten är frågor som inte kan eller får undvikas. Vare sig man ser till helheten eller enskilda ärenden är det uppenbart att plan- och bygglagen är på väg att utvecklas till en faktor som hotar den svenska tillväxten och konkurrenskraften, då det i slutänden blir slumpen, uthålligheten och förmågan att provocera fram högljudda opinioner som avgör vilken framgång man har i stadsbyggnadsprocessen.

Sa ar det i och for sig inom politiken som helhet. Det forminskar naturligtvis inte problemet inom byggsektorn, men det vore atminstone lattare att atgarda om det var unikt for den sektorn.

Eftersom protesterna naturligtvis blir starkast inne i befintliga stadsmiljöer blir det en naturlig följdeffekt att nya bostadsområden förläggs utefter motorvägarna, vilket i sin tur gör att den slumpmässiga tillämpningen av PBL blir en starkt bidragande orsak till en besvärande stadsutspridningsprocess.

Inget problem i och for sig, men som artikelforfattarna framstaller problemet blir PBL en de facto diktatorisk mekanism i den urbana utvecklingen.

Det är inte förvånande att detta växande problem har kommenterats av allt fler aktörer och debattörer under det senaste året. I höstas kommenterade exempelvis Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm, plan- och bygglagens tillstånd på ett ovanligt tydligt sätt: "Samhällsbyggnaden styrs av ett regelverk som inte går att förstå sig på. Lösningen är inte att ständigt tillsätta nya utredningar. Det behövs en haverikommission. Jag fasar för att sitta på en middag och få frågor från en bordsgranne som funderar över att bygga på sommarstugetomten, för sanningen är att jag inte alltid kan besvara ens de enkla frågorna. Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem."

Det basta ar saledes att helt avskaffa PBL och ge markagare, byggforetag och andra privata agenter pa bostadsmarknaden full diskretion att tillhandahalla mark samt bygga efter folks efterfragan, inte efter politiska preferenser.

PBL ar, kort sagt, annu ett exempel pa varfor vi mar battre med en minimal offentlig makt.