SOCIALISMENS LOGISKA KAOS

Medan evolutionar-antropologer vid Max Planck-Institutet i Leipzig har hittat socialistens genetiska ursprung fortsatter den idoge Pastor Svensson i Lund att predika vidare. I sin senaste politisk-teologiska anstrangning forsoker han ge intryck av att det i sjalva verket var socialister som drev fram Berlinmurens fall. Det hela vore komiskt om det inte vore for det faktum att Pastor Svensson sjalv foresprakar en politik som pa ett ogonblick skulle transformera Sverige till ett fullskaligt DDR. Denna intellektuella ohederlighet ar pastorns enda egentliga intellektuella fotavtryck i blogosfaren.

Pastorns senaste predikan erbjuder en bisarr inblick i den intellektuella ohederlighetens inre. Det finns bara en enda anledning for oss som inte star vid den totalitara avgrunden att lasa hans predikan: den som skaffar sig insikt i det logiska kaos som styr socialisten i hans tankande kan ocksa lattare bemota socialisternas villfarelser nar man val traffar pa dessa i det offentliga rummet.

Vissa personer skriver det som jag själv tänker, och oftast mycket bättre.

Det ar inte sarskilt svart.

Till dem hör definitivt Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, som idag skriver personligt om sina känslor när Berlinmuren föll 1989. Åsa Linderborg och jag har mycket gemensamt. Vi år båda s. k. 60-talister, hon född i studentrevoltens år 1968 och jag ett år tidigare (1967).

Nu larde vi oss alla att 1968-1=1967. Inte illa. Men jag kan i och for sig se varfor pastorn finner det nodvandigt att poangtera formella trivialiteter. Han anser namligen ocksa att tiden gar baklanges, en uppfattning som inte alla manniskor delar.

Vi är båda akademiker, och har disputerat, hon i historia, jag i biologi. Vi tillhör alltså inte arbetarklassen, även om Åsa är uppväxt i ett traditionellt arbetarhem (vilket inte jag är).

Klasstillhorigheten ar viktig for Pastor Svensson, liksom for alla socialister. Jag upphor aldrig att forundras over detta, men jag maste ocksa lagga till en liten komisk not: Marx definierade arbetarklassen som alla som maste salja sin arbetskraft for att kunna reproducera sig sjalv, som han uttryckte det ("overleva" ar ett mer normalt ord). Eftersom jag vet att Pastor Svensson inte ar rik betyder det att han sjalv faktiskt tillhor arbetarklassen. Att han inte inser detta ar ett tecken pa hur illa skolad han ar i sin egen socialistiska teori.

Klasstillhorighetskvarnen mal vidare.

Dock måste jag säga att hennes lysande självbiografiska bok Mig äger ingen berörde mig djupt, just för att jag kände igen mycket av de sociala miljöer hon beskriver från arbetarhem.Förvisso var Åsas situation speciell; att växa upp ensam med sin pappa som delvis var alkoholiserad. Men mycket av det hon skildrar är generellt och känns igen från andra arbetarmiljöer i Sverige, och man behöver inte gå långt tillbaka i vare sig min egen släkt eller min makas släkt för att känna igen miljöerna och sättet att tänka och resonera. Åsa Linderborgs bok var en lysande comeback för den svenska socialrealismen och arbetarlitteraturen när den är som bäst.

Som om alkoholism och skilsmassa ar ett marxistiskt klassproblem. Att Pastor Svensson foredrar att besoka floddeltan i Kongo framfor fororter i Malmo vet vi sedan lange; att han ar sa illa skolad i samhallsfragor att han tror alkoholism ar en klassfraga var dock nagot nytt.

Jag känner igen mycket av Åsas dubbla känslor och besvikelse över utvecklingen sedan Berlinmurens fall 1989. Där finns bl. a. besvikelsen över att hela vänstern fick skulden för vad som gick snett i Öst, och inte bara de moskvatrogna kommunisterna.

Kollektivism, kare pastorn, ar ett kontinuum. Det finns ingen demarkationslinje mellan kollektivism med hallonsmak, kollektivism med jordgubbssmak och salt-lakrits-kollektivism. Nar man val bestamt sig for att man vill att den offentliga makten ska ingripa i folks liv mot deras vilja har man tagit steget over i det kollektivistiska kontinuum. Sedan ar det, som Ayn Rand papekade, bara en tidsfraga innan ens kollektivistiska asikter forsvarar den sovjetiska stalinismen.

Pastorn sjalv borde ju veta. Han tycker att all egendom av namvard betydelse ska kollektiviseras. Han vill socialisera foretag och forbjuda ackumulation av privat egendom. Detta ar en politik som den offentliga makten kan vidmakthalla om och endast om den samtidigt avskaffar yttrandefriheten (vilket bevisades av den s.k. "socialismen med manskligt ansikte" i Tjeckoslovakien 1968). Det ar djupt allvarligt att en professor vid ett svenskt universitet, som har livstidsanstallning pa skattebetalarnas bekostnad och samtidigt far saga vad tusan han vill om de skattebetalare som star for hans lon, sitter och torgfor sadana totalitara uppfattningar.

"Vänsterns skuld" blev snart ett begrepp, som myntades av Per Ahlmark. Denna s. k. vänsterns skuld blev snart en kollektivskuld, och omfattade långt ifrån bara de förhållandevis fåtaliga Moskva- eller Pekingtrogna kommunisterna.

I vilket avseende skiljer sig Pastor Svenssons faktiska politiska agenda fran den som kommunisterna i Moskva eller Peking implementerade?

De från liberalt håll påkletade anklagelserna omfattade inte bara Jan Myrdal när han reste till Kampuchea 1978, utan även många av oss som var för små för att ha upplevt, än mindre haft chansen att försvara förtrycket under Stalin, Mao eller Pol Pot. Jag var 8 år 1975, när Pol Pot tog över, och 11 år när Jan Myrdal åkte på sin berömda vänskapsresa. Jag var 12 år när Sovjetunionen invaderade Afghanistan, och 14 när fackföreningen Solidaritet förbjöds i Polen 1981. När jag och Åsa Linderborg föddes hade Stalin varit död i ett och ett halft decennium. Varför skulle vi, och för den delen ännu yngre vänstersympatisörer känna någon skuld?

Darfor att du, herr pastor, vill fora en politik som skulle fora Sverige raka vagen tillbaks till ostra sidan av Berlinmuren. Jag ar overtygad om att du mycket val begriper att den kollektivisering av egendom som du foresprakar leder till en sovjetisk stalinism. Det enda som bolsjevikerna onskade gora efter den ryska revolutionen var namligen att socialisera egendom. Allt annat, inklusive asiktsfortryck, arbetslager och annat smatt och gott, foljde med som ett nodvandigt villkor for att man skulle kunna genomfora och bibehalla socialiseringen av egendom.

Det har vet du, pastorn. Du ar bara alldeles for intellektuellt ohederlig for att kunna erkanna detta.

Är vår skuld större än den skuld som t. ex. Göran Hägglund och andra kristdemokrater har för de kristna korstågen under 1000-talet?

Baste pastorn - jag vet att du tror att tiden kan gora kullebyttor bade framat och bakat. Men det ar faktiskt sa att det stalinistiska Sovjet existerade under 1900-talet, dvs nio hundra ar efter de kristna korstagen. Det gor Sovjetunionen aningen mer relevant for var samtid an de kristna korstagen.

Åsa Linderborg slår därför an strängar i mitt minne som jag tror delas av den vänstergeneration som är födda från slutet av 1960-talet och framåt, alltså alla vi som inte ens hade kunnat bli medlöpare med diktaturerna i öst ens om vi hade velat. Det var helt enkelt för sent, och vi var knappt vuxna när Berlinmuren äntligen föll.

Sa varfor star du da dar i din akademiska predikostol och foresprakar en stalinisering av Sverige??

Större delen av vårt vuxna liv, efter att vi nått rösträttsåldern, har varit en upplevelse av reträtt och besvikelse. Alla politiska partier, från Vänsterpartiet till Moderaterna, trängs nu i mitten och flirtar med den s. k. "medelklassen".

Dags for pastorn att idka lite marxistisk sjalvkritik. Han har daligt samvete for att han tillhor "medelklassen". Kanske han mar battre om han far veta att Marx aldrig definierade medelklassen i sitt klassystem?

Resultatet blir politisk apati och framgångar för högerpopulistiska partier som Sverigedemokraterna. Vänsterns tillbakagång och defensiva hållning sedan 1990-talet har därmed också utvecklats till den representativa demokratins kris.

Den enda demokratiska kris Sverige lider av ar den som socialdemokraterna skapat, dels genom sin omskrivning av grundlagen i borjan av 70-talet, dels genom sitt fiskala overfall pa svensk ekonomi under 90-talet. Den demokratiska krisen i Sverige ar saledes ett verk av vanstern, ingen annan. (Kanske Pastor Sveinsson inte vet att Sverige har haft socialdemokratiska regeringar nastan oavbrutet sedan 1932?)

Utan tydliga politiska skiljelinjer mellan partierna förlorar många väljare, inklusive undertecknad, intresset för partipolitik och motivationen för att rösta. Vad är det för mening att gå och rösta om alla sju partierna i Riksdagen bara är mer eller mindre socialliberala varianter på samma underliggande tema?

Aven om socialliberalism ar socialism med aspartam i stallet for vanligt socker, ska det val andock papekas har att Sverige har varldens hogsta skatter. Att prata om ett sadant land i nagra andra termer an ohejdad socialism ar rent ut sagt absurt.

En skillnad mellan mig och Åsa Linderborg var dock att jag aldrig var involverad i Kommunistiska Ungdomsförbundet (KU, föregångare till Ung Vänster), som hon var. Åsa Linderborg skriver i sin artikel om en intressant kongress i Budapest, våren 1989, där hon upplevde de oppositionella stämningarna inom det ungerska regeringspartiet. Jag är personligen rätt glad att jag aldrig blev insyltad med partigängarna i Öst, och vänstern har för mig alltid varit mycket mer än Vänsterpartiet och dess föregångare Vpk. Vänstern som rörelse kan rimligtvis inte monopoliseras av ett polititiskt parti eller gruppering, utan är ett brett spektrum av inom- och utomparlamentariska politiska rörelser och strömningar även inom andra partier, inte minst inom socialdemokratin.

Och nar du, Pastor Svensson, far som du vill och staten har konfiskerat all egendom i Sverige av nagon som helst nominell betydelse, kommer manga av dessa vanstergrupperingar att sakta men sakert tyna bort under tyngden fran ett enda parti. Asiktsskillnader om inkomstfordelning, skatter, offentliga utgifter, privat egendom etc blir inte bara meningslosa, utan statsfientlig propaganda. Kvar finns bara ett parti - precis som i...