SOCIALISTER MISSNOJDA MED SVERIGE

FN ar inte direkt en institution dar frihetliga och demokratiska ideal frodas. En majoritet av organisationens medlemsstater ar mer eller mindre aggressiva diktaturer. Bland annat har Libyen och Sudan styrt organisationens kommitte for manskliga rattigheter. Nar FN verkar aktivt inom olika politiska omraden gor man det dessutom med socialistiska fortecken, som exempelvis i ambitionen att fa en egen, oberoende beskattningsmyndighet.

Just darfor att FN ar en sa medioker institution med avseende pa individuell och ekonomisk frihet ar det desto mer remarkabelt nar ett organ affilierat med organisationen kritiserar den utmarkta socialistiska modellstaten Sverige.

FN och ett 15-tal organisationer riktar hård kritik mot Sverige för att inom vissa områden inte följa flera viktiga FN-konventioner. – Det finns en bild av att Sverige ligger långt framme när det gäller mänskliga rättigheter. Men om man skrapar på ytan ser det annorlunda ut, säger FN-förbundets presschef Pekka Johansson till Svenska Dagbladet.

Och da talar han inte att landet har varldens hogsta skatter, ett parlamentariskt system som tillater minoriteten att styra over majoriteten eller franvaron av en oberoende konstitutionsdomstol. Nej, det handlar i manga stycken i stallet om socialisternas egna paradgrenar.

För första gången kallas regeringen i maj till en granskning i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rådet undersöker regelbundet hur FN:s medlemsstater lever upp till sina åtaganden i FN:s konventioner för mänskliga rättigheter. Och nu har turen kommit till Sverige. Innan granskningen begär rådet redan nu in rapporter från frivilligorganisationer. Det är dessa som ligger i grund för kritiken.

Ett nagot bisarrt forfarande som knappast garanterar en vetenskapligt ovaldig analys. Icke desto mindre - det ar sa har FN fungerar och det ar sa har vanstern vill att FN ska fungera. Saledes:

Bakom rapporten står Svenska FN-förbundet med stöd av ett 15-tal organisationer. Enligt rapporen bör Sverige bland annat kritiseras på följande områden: Våld mot kvinnor, bara 5–10 procent av de polisanmälda fallen leder till domstol.

Alla de riksdagsledamoter som a ena sidan kallar sig feminister och a andra sidan rostat for att stanga polisstationer bor ta det har i beaktande. Alla socialister som ocksa sager sig sta upp for kvinnors rattigheter, men som sveper statistik om etnisk och kulturell overrepresentation inom gruppen valdtaktsman under mattan, bor ocksa ta sig en sjalvkritisk titt i spegeln.

Barns rättigheter. Barn har enligt FN-konventionen rätt till utbildning och hälsovård även om de är asylsökande, men det efterlevs inte alltid i Sverige. Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.

Och detta trots att Sverige haft socialistiska regeringar praktiskt taget oavbrutet sedan 1932, att fackmaffian mer eller mindre styr arbetsmarknaden efter eget gottfinnande och att det svenska parlamentet och svenska regeringar har bland varldens hogsta andel kvinnor. Hur kan detta komma sig? Samtidigt som lonegapet mellan kvinnor och man okat i Sverige (kvinnolonderna lag pa 90 procent av mannens loner i slutet av 80-talet) har det minskat har i USA, sa till den grad att bland annat unga kvinnor tjanar mer an jamnariga man.

Nar man fortfarande tjanar mer an kvinnor ar det for ovrigt intressant att stalla fragan: varfor anstaller foretagare man som kostar mer for samma arbete utfort?

Hatbrotten ökar och leder sällan till åtal. Av 155 attacker mot etniska minoriteter 2007 inleddes bara rättsprocesser i fem fall.

Och da ar den svenska definitionen av hatbrott snavare an motsvarande definition som anvands av FBI. Men uppenbarligen anvander FN sin egen definition, eftersom attacker mot etniska minoriteter bara ar en del av vad man normalt kallar hate crimes.

Icke desto mindre ar bristen pa atal, for att inte tala om fallande domar, i det har avseendet ytterligare ett vittnesmal om hur den svenska offentliga makten gor socialistiska prioriteringar: man foredrar att skydda inkomstomfordelning mellan medborgarna och "omsorgsrelaterad" tjansteproduktion over skydd for liv, frihet och egendom. Jag har tidigare papekat att staten lagger ner polisstationer runtom i Sverige samtidigt som man ger kommunerna bidrag till att halla fritidsgardar oppna - fritidsgardar dar unga brottslingar kan halla till nar de inte ar ute och begar brott.

Sverige bör införa förbud mot rasistiska organisationer, enligt rapporten.

Nej. Hur mycket jag an avskyr racistiska ideologier ar ett forbud mot dessa ett oerhort trubbigt vapen som forr eller senare kommer att anvandas mot organisationer som inte alls ar racistiska. Lagen blir ett rent politiskt instrument for att tysta politiska motstandare. Ett gott exempel pa detta ar Sverigedemokraterna. Manga anser att Sverigedemokraterna ar racister; manga andra anser inte att Sverigedemokraterna ar racister. Om SD forbjods under ett forbud mot racistiska organisationer skulle det innebara att de problem som SD (ratt eller fel) pekar pa i samband med invandringen inte langre kan diskuteras offentligt i Sverige. Foljderna av detta blir oerhorda - exempelvis blir det forbjudet att papeka att garningsman med icke-europeisk bakgrund ar overrepresenterade bland valdtaktsman; det blir forbjudet att diskutera problemet med "hedersmord" bland muslimer; det blir forbjudet att offentligt krava starkare stod till muslimska kvinnor som vill bryta med sina familjers patriarkala levnadsmonster.

Det skulle dessutom bli omojligt att stodja exempelvis den judiska minoriteten i Malmo som idag kanner sig forfoljd av den storre muslimska minoriteten. Att uttala kritik mot muslimer for deras trakasserier av judar skulle namligen falla under samma racistiska klausul som alltsa skulle forbjuda Sverigedemokraterna.

Man bor ocksa ta i beaktande att nar val en sorts asikter forbjudits har lagstiftarna satt ett exempel for allvarliga ingrepp i yttrandefriheten som snabbt och enkelt kan anvandas for att motivera andra ingrepp i samma yttrandefrihet. Ett forbud mot racistiska organisationer ar tankt att skydda en svag grupp i samhallet; med samma motivering kan man infora ett forbud mot organisationer (och darmed individer) som kritiserar var de anser vara lattja bland socialbidragstagare eller arbetslosa. Ytterligare ett steg blir att forbjuda kritik av fattiga som helt eller delvis ansvariga for sin egen situation - ett forbud som jag en gang horde en person forespraka eftersom, ansag vederborande, kritik mot fattiga var en form av "ekonomisk racism".

Vi kan lagga till fler och fler lankar i den har kedjan. Varje enskild lank ar till synes oskyldig. Men forr eller senare blir kedjan sa lang att staten kan vira den runt hela yttrandefriheten.

Invandrare, asylsökande och papperslösa får inte den sjukvård och utbildning de har rätt till.

Det far inte infodda svenskar heller, om vi nu ska anvanda FN:s egna kriterier... Valfardsstatens besparingar diskriminerar inte. De slar blint mot alla som ar beroende av den.

Handikappade diskrimineras på arbetsmarknaden och när det gäller allmänna transporter. Romer och samer diskrimineras.

Det var ingen dalig salva. Nu ar ju de har problemen ingenting som plotsligt uppstatt under Alliansregeringen. Avvecklingen av karnan i den offentliga makten borjade under de socialistiska regeringarna pa 80- och 90-talen. Bildt-regeringen och Vikarien fortsatte i praktiken bara den socialistiska traditionen, okritiskt och utifran en forodande ideologisk feghet, forvisso, men det ar andock viktigt att papeka att hela det (smala) politiska spektrat i Sverige ar skyldiga i de avseenden FN nu kritiserar Sverige.

Sedan ar det givetvis viktigt att papeka att FN inte alls bryr sig om manga relaterade omraden. Man sager ingenting om den hoga brottsligheten som sadan. Man kritiserar inte bristen pa skydd av privat egendom. Man talar tyst om den allmanna fattigdomen i Sverige, och detta av god anledning: fattigdomen ar ett resultat av den ekonomiskt sett fortryckande valfardsstaten, och denna gillar man inom FN-byrakratin. Men oavsett det faktum att FN ar ideologiskt selektiv i sin kritik av Sverige ar kritiken som sagt intressant, eftersom Sverige ar uppbyggt och styrs enligt samma socialistiska principer som har manga, manga anhangare inom FN-byrakratin.